Lunds historia för turister och besökare

Se också
• Besöksupplevelser
• Biskopslängden Lund är Sveriges kanske kulturhistoriskt mest intressanta besöksmål tack vare dess storslagna och fascinerande över två tusen år långa historia. Historia som började under förromersk järnålder omkring hundra år före Kristus i det som numera är Uppåkra. Det blev norra Europas största järnålders- och vikingastad som troligen hette Lund innan det som är Lund numera, men efter tusen år förändrades allt. Den danska kungamakten erövrade den tusen år gamla staden och de sydvästra delarna av Skåne. På platsen för de döda som varit vigd till hedniska gudar i århundraden anlades det nya Lund och hedendom ersattes med kristendom. Lund blev den danske kungens stad och den gamla staden började kallas för Uppåkra. Lund var under medeltiden Danmarks kyrkostad med 22 kyrkor och 4 kloster, men blev i och med att Skåne blev svenskt 1658 nuvarande Sveriges äldsta stad.

Lund historia är inte bara väldigt lång utan också väldigt komplex och starkt präglad av de 694 åren som dansk stad, innan staden blev svensk 1658, vilket den än så länge bara har varit i drygt 360 år. Samtidigt är det framför allt den långa danska historien som gör Lund till ett så kulturhistoriskt intressant besöksmål. Här berättar vi om Lunds historia i sammandrag genom intressanta nedslag för att lyfta fram hur Lund har blivit den stad det är numera och var historien utspelade sig.

I texten nedan har vi använt fet stil för årtal för att göra det lättare om man vill hitta en viss period av Lunds historia. Vi hänvisar också till många av de nämnda platserna med länkar till våra besöksguider, och ibland hänvisas till Google Maps om man vill se var de nämnda platserna finns. Den järnålders- och vikingastad som fanns i det som idag kallas för Uppåkra hette troligen Lund, men här kallar vi den för Uppåkra, och det som är Lund numera för Lund, så att det framgår tydligare vilken av platserna som avses när de omnämns.

Järnåldersstaden Lund i Uppåkra

Den järnålders- och vikingastad som kallas för Uppåkra numera uppstod som en bosättning under förromersk järnålder omkring 100 år före Kristus. Troligen hette den staden Lund, åtminstone under dess senare tid. Det har inte varit känt var offerlunden, som kan ha gett staden dess namn, kan ha funnits. Det förändrades när boken "Vikingakungens guldskatt" publicerades sommaren 2021. Boken återger innehållet från handskriften eller krönika Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum, som handlar om Harald Blåtands tid. Krönikan skrevs av prästen Avico som levde nära Harald Blåtand under lång tid. I krönikan beskrivs platsen där Lund finns numera som en plats för de döda från Uppåkra som varit vigd till hedniska gudar i århundraden. Detta skulle kunna förklara varför gravplatsen för alla de döda från Uppåkras över tusen år långa historia inte har hittats och i så fall heller aldrig kommer att hittas.

Det är inte mycket som är känt om Uppåkras äldsta historia. Inte heller om den offerlund som gav staden namnet Lund fanns redan från början. Under den romerska järnåldern, från Kristi födelse till omkring 400 efter Kristus, bredde det romerska riket ut sig långt upp i det som är dagens Tyskland. Romarrikets inflytande syns både kulturellt och militärt på många sätt i fynden från Uppåkra, som bestod av omkring 30–40 gårdar på 100-talet efter Kristus.

En rekonstruktion av Sven Rosborn som visar hur kulthuset i Uppåkra kan ha sett ut. Två av de mest intressanta byggnaderna som har hittats i Uppåkra är det s.k. kulthuset och ett långhus vars östra gavel fanns bara några meter från kulthuset. Kulthuset byggdes någon gång före år 200 och förmodas ha byggts med inspiration av romerska tempel som människor från Uppåkra sett när de tjänstgjort som legosoldater i det romerska riket.

Långhuset var 7 meter brett och minst 40 meter långt och byggdes omkring år 200. Dess närhet till kulthuset gör att det kan förmodas vara där som de som härskade i Uppåkra bodde. Uppåkraforskningen vid Lunds universitet har fått anslag för att göra mer utförliga arkeologiska undersökningar av det långhuset. Utgrävningen ska starta hösten 2022 och förväntas ge ny intressant kunskap om Uppåkra.

Under folkvandringstiden, mellan år 400 och år 550, härjade strider i Europa och stora folkstammar förflyttade sig över kontinenten. Det har hittats mängder av föremål i Uppåkra, som t.ex. dräktspännen och praktfulla svärd med guld och granater, som visar att människor från Uppåkra hade direkta och personliga kontakter med de högsta samhällsskikten på den europeiska kontinenten vid den tiden.

Skål och bägare som har hittats i kulthuset. Två av de mest praktfulla fynden, som båda två har tillverkats omkring år 500, gjordes när kulthuset undersöktes arkeologiskt. Det ena är en bägare av brons och silver som troligen har tillverkats i Uppåkra. Det andra är en skål av glas som har tillverkats någonstans i Svarta Havsområdet.

Under vendeltiden, omkring år 550 till år 800, bedrevs metallhantverk i stor skala i Uppåkra. Jorden runt omkring brukades vilket gjorde att människorna kunde bygga upp ett överskott som gjorde staden rik.

Använd gärna vår besöksguide för att besöka och få veta mer om järnålders- och vikingastaden Uppåkra, den stad som var Lund under de första tusen åren av Lunds historia.

Det vikingatida Lund

Vikingatiden börjar omkring år 800, och i Danmark räknas ofta år 1086, då kung Knut den Helige mördades i Sankt Albani kyrka i Odense, som vikingatidens definitiva slut. Man kan också se år 1103 som vikingatiden definitiva slut. Då blev Lund ärkebiskopssäte för hela det kristna Skandinavien och kristendomen hade slutgiltigt etablerat sig i Danmark. Det är dock inte mycket man vet om vikingatiden i Uppåkra eftersom de arkeologiska kulturlagren från vikingatiden ligger så ytligt i den bördiga jorden, ploglagret som det brukar kallas, så att mycket har förstörts när jorden har brukats under århundradena. Det gör att det nästan inte hittats några arkeologiska fynd alls från det vikingatida Uppåkra. Det finns inte heller mycket uppgifter i skriftliga källor eftersom såväl runstenar som de äldsta skrifterna verkar ha tillkommit först efter att kristendomen infördes medan den vikingatida staden Lund i Uppåkra var hednisk.

Platsen där Lunds första kyrka Sankt Clemens byggdes någon gång efter år 964. År 964 förändrades allt för den då över tusen år gamla staden Lund i det som numera är Uppåkra. Det året erövrades nämligen staden och de sydvästra delarna av Skåne av kung Harald Blåtands brorson Harald, som brukade kallas för Guldharald, med hjälp av Tukki Normandie och hans vikingar från den mytomspunna vikingaborgen Jomsborg. Kulthuset i Uppåkra brändes ner, och på den plats på norra sidan av Höje å, som i århundraden varit Uppåkras plats för de döda och vigd till hedniska gudar, byggde de danska vikingarna en träkyrka helgad åt Sankt Clemens. Där fanns en större damm eller vattensjukt område i en sänka i den sluttande terrängen. Omkring 150 meter öster om kyrkan fanns en horisontell platå där de byggde en rund borg, eller trelleborg som det brukar kallas, som var stor nog för att rymma omkring ett tusen vikingar. Därefter började ett mer än 84 hektar stort område i terrängen runtomkring delas upp i kvarter med tomter och gator. I centrum mellan kyrkan och borgen anlades stadens torg och ett stort område norr om det blev kungsgårdens område. Folket i den gamla, knappt 50 hektar stora staden, tvingades sedan flytta till det nya Lund där de döptes för att bli kristna.

Nordens högsta runsten, Lundagårdsstenen. Troligen var det också någon gång strax efter att Harald Blåtand tagit kontroll över Skåne som skånska landstinget inrättades på Arendala tingsplats öster om Lund. Det var tingsplats för skånska landstinget under drygt 200 år fram till i mitten av 1100-talet då tinget flyttades in till Lund. Nordens högsta runsten, Lundagårdsstenen, kan också ha rests vid den här tiden på Helgonabacken, där Lunds universitetsbibliotek finns numera.

Guldharald, son till Harald Blåtands äldre bror Knut som avlidit, var Harald Blåtands härskare i Skåne från 964, men år 970 försökte Guldharald övertala den norske kungen Harald Gråfäll att döda Harald Blåtand. Det misslyckades, så Guldharald dödade Harald Gråfäll och hoppades att Harald Blåtand inte skulle få veta något om planen. Harald Blåtand fick dock information om Guldharalds konspiration och tog honom till fånga. Guldharald krävde att få bli kung över Danmark eftersom han var son till Harald Blåtands äldre bror men det slutade istället med att han avrättades.

Harald Blåtand utsåg därefter sin yngre bror Toke Gormsson som ny härskare över Skåne år 971. Prästen Avico, som levde nära Harald Blåtand under många år, berättar i handskriften eller krönika Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum om när den norske jarlen Hakon jarl brände och plundrade platser i Skåne år 974. Hakon jarl och hans vikingar beskrivs som de otrogna från Norge, vilket betyder att de inte var kristna. Toke och resten av de troende tog skydd i Tokes säte som var en borg byggd på platsen för de döda som varit vigd till hedniska gudar i århundraden. Toke lovade att bygga ett tempel åt Herren på den platsen om alla överlevde, och det gjorde de.

Platsen för kyrkan som Toke Gormsson lät bygga år 975. År 975 beordrade Toke att vallarna i borgen skulle förstärkas och att ett Guds tempel skulle uppföras. Prästen Avico berättar att han helgade hörnstenen på vilken det ristades att det var Toke som beordrat bygget av detta Herrens tempel i staden Luntarumn. Det här är numera det äldsta kända omnämnandet av Lund. Man kan läsa mer om den nämnda borgen i besöksguiden om trelleborgen i Lund och om kyrkan som Toke lät bygga i besöksguiden om Toke Gormssons kyrka, där det också finns en bild av den nämnda hörnstenen.

Harald Blåtand dog hösten 985 och när Toke nåddes av beskedet om hans död så for han till Roskilde där han, som den ende kvarvarande av sin far kung Gorms söner, valdes till ny kung. Därefter for Toke till Uppsala tillsammans med kung Erik Segersälls brorson Styrbjörn för att hjälpa Styrbjörn att återta sin avlidne far Olofs rike. Samtidigt skickade Svend Tveskæg, som konkurrerade med Toke Gormsson om makten över danerna, i hemlighet ett sändebud till kung Erik och slöt en pakt med honom. Under tiden som Toke var på väg till Uppsala tog Svend Tveskæg och hans trupper över hela Sjælland. Svend Tveskæg fick Toke avsatt och sig själv vald till ny kung. Tokes liv slutade med att han stupade i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala år 986, en händelse som det berättas om på tre runstenar i Hällestads kyrka. På så sätt tog Svend Tveskæg makten över Danmark. Det var troligen vid den här tiden som Harald Blåtands trelleborgar, här i Lund och på andra ställen i Danmark, togs bort.

Ett av Svend Tveskægs mynt. Till skillnad mot vad man har trott förut var Svend Tveskæg inte son till Harald Blåtand utan till Harald Blåtands äldre bror Knut. Knut dog år 962, två år före sin far Gorm, vilket gjorde att det sedan var Harald Blåtand som blev ny kung. Harald Blåtand gifte sig med brodern Knuts änka innan Svend Tveskæg föddes. Det är möjligt att det började präglas mynt i Lund redan under Harald Blåtands tid, men under Svend Tveskægs tid blev Lund Danmarks huvudmyntort, vilket det var under mycket lång tid. Det präglades hundratusentals mynt i Lund varje år under den tiden.

Lund hörde formellt sett till ärkebiskopssätet i Hamburg-Bremen, och under Harald Blåtands tid dominerades Lund av tysk mission, men under Svend Tveskægs tid gjorde de många vikingatågen att Lund fick anglosaxiskt präglad befolkning och ett stadsliv med engelska förebilder. Omkring år 990 lät Svend Tveskæg bygga en kyrka omgiven av en stor kyrkogård vid nuvarande Kattesund i Lund. Kyrkan var troligen helgad åt Sankt Trinitas, treenigheten. Svend Tveskæg hämtade den engelske prästen Gotebald från England omkring år 1000, och han blev missionsbiskop för Skåne med Svend Tveskægs kyrka som utgångspunkt. Troligen begravdes Svend Tveskægs kvarlevor i den gravkammare som fanns under kyrkans kor våren 1014. Man kan läsa mycket mer om Svend Tveskæg och hans kyrka i besöksguiden om Svend Tveskægs kyrka.

Platsen som numera är en innergård, där Svend Tveskægs kyrka byggdes omkring år 990, samt en modell av kyrkan.

På 1020-talet hade Svend Tveskægs son Knut den Store blivit kung av Danmark. Han var samtidigt kung över England och det har skrivits om honom att han ville göra Lund till Londons medtävlare. Troligen var det Knut den Store som tog initiativ till bygget av Lunds två första Den arkeologiska undersökningen 1932 av Sankt Clemens kyrka. stenkyrkor. Kungsgårdskyrkan Sankt Clemens ersatte den tidigare kyrkan av trä, och den första etappen av trefaldighetskyrkan Drotten, som en gravkyrka för fadern, kung Svend Tveskægs kvarlevor. Dessa togs upp ur gravkammaren i den gamla träkyrkan och placerades i en ny gravkammare under koret till Drotten. Knut den Store kallade den engelske prästen Bernhard till Lund och installerade honom som biskop med Drotten som biskopskyrka.

Bygget av Drotten stannade troligen av när Bernhard dog omkring 1030. Han begravdes i en gravkammare under kyrkans korta långhus. Under Lunds domkyrka finns det lämningar av en byggnad som kan ha byggts runt 1030, på det som var kungsgårdens område, omkring 50 år innan domkyrkan byggdes på samma plats. I så fall byggdes den byggnaden under Knut den Stores tid och kan ha varit någon slags klosterverksamhet, kallad för Sankt Laurentius brödraskap. På södra sidan av den byggnaden, nuvarande södra sidan av domkyrkan, fanns det en kyrkogård från omkring år 1030. Vid södra sidan av kyrkogården, vid gränsen till torget, restes ett högt kors omkring år 1042.

Drotten, Lunds första domkyrka. På 1040-talet kallades den engelske prästen Henrik till Lund. Han blev ny biskop, och under hans ledning byggdes Drotten ut med långhus och ett torn över koret och stod klar omkring år 1050. Med kung Svend Estridsen fick Lund en ny kyrkopolitik som ledde till att Skåne år 1059 delades in i två stift, ett stift i Lund och ett stift i Dalby. Henrik blev biskop i Lund, och räknas än idag som Lunds stifts förste biskop. Drotten blev då Lunds första domkyrka. Egino, som prästvigts i Hamburg-Bremen, blev biskop för Dalby stift och påbörjade samtidigt bygget av Dalby kyrka som sin biskopskyrka. Den är numera Nordens äldsta bevarade kyrka. Henrik dog omkring år 1066 och då slogs de två biskopsstiften samman. Egino blev då Lunds stifts andra biskop.

Kung Svend Estridsens kyrkopolitik ledde också till en våg av kyrkobyggnation som gjorde att Lund på 1060-talet hade nio träkyrkor, och dessutom kungsgårdskyrkan Sankt Clemens och Drotten som båda var byggda med sten. Någon gång i slutet av 1070-talet kallade Lunds dåvarande biskop Ricwald benediktinbröder från klostret Sankt Pantaleon i Köln till Lund för att bli Allhelgonaklostrets första klosterbröder. Det blev ett benediktinmunkkloster, ett av Danmarks äldsta och högst rankade kloster.

En senare gjord avskrift av kung Knut den Heliges gåvobrev från den 21 maj 1085. År 1081 påbörjades bygget av Lunds domkyrka . Det är sannolikt den som nämns som "den helige Laurentius visserligen ännu ej fullbordade kyrka i Lund" i kung Knut den Heliges gåvobrev från den 21 maj 1085. Gåvobrevet var den enskilt största donationen dittills i den danska kyrkans historia och representerade enorma värden. Den finansierade inte bara bygget av Lunds domkyrka, utan innebar att det även kunde inrättas ett domkapitel med kaniksamfund och den domskola som finns kvar än idag som Katedralskolan i Lund. Året därpå mördades kung Knut den Helige i Sankt Albani kyrka i Odense och det räknas ofta som vikingatidens definitiva slut i Danmark.

Använd gärna våra besöksguider om det vikingatida Lund för att besöka och uppleva platser där Lunds vikingatida historia utspelade sig.

Det medeltida Lund

De danska kungarna försökte under nästan hela vikingatiden få påven att bryta ut Danmark ur ärkestiftet Hamburg-Bremen och skapa ett eget danskt ärkestift. Efter uppvaktning av kung Erik Ejegod år 1099 och 1101, beslutade påven till slut att gå dem till mötes våren 1103. Då bröt påven inte bara ut Danmark med dess åtta biskopsstift, utan skapade en ny kyrkoprovins med 17 biskopsstift som omfattade hela det kristna Skandinavien med Danmark, Sverige, Norge, Island, Grönland, Färöarna, Shetlandsöarna och Isle of Man, med Lund som ärkebiskopssäte. Ärkestiftet i Hamburg-Bremen gick samtidigt från att ha varit ett av de största till ett av de minsta, vilket gjorde att de gick miste om enorma inkomster.

Stortorget i Lund. Det går nog inte att överskatta betydelsen av att vara ärkebiskopssäte för Lunds status under medeltiden. Det startade en ny våg av kyrkobyggnation som gjorde att Lund som mest hade 22 kyrkor och 4 kloster. På sidan om den medeltida kyrkostaden Lund kan man läsa om alla kyrkorna. Lund började kallas för Metropolis Daniæ som betyder Danmarks metropol eller Danmarks moderstad. Någon gång omkring 1103-1104 gjorde kung Niels en jättelik investering för att manifestera Lunds nya status genom att låta lägga ut en träbroläggning av ekplank över hela torgets då 6 000 kvadratmeter stora yta.

När ärkebiskopsstiftet inrättades var domkyrkan inte färdigbyggd, så Drotten fick fungera som Skandinaviens första ärkebiskopskyrka. Omkring 1105-1106 byggdes den om för att kunna användas som tillfällig ärkebiskopskyrka tills Lunds domkyrka blev färdig. Drotten fick då ett lite längre kor med tvärskepp och ett torn i väster. Kanske bekostades den ombyggnaden av den Margareta som kallades för Margareta Fredkulla och som först var Norges drottning och sedan Danmarks drottning. I så fall är det kanske den Margareta som senare fick sin sista vila i en grav i bottenvåningen till kyrkans torn, och som nämns som den välborna Margareta på den gravsten som låg som ett lock över graven.

Efter drygt 40 års byggnadsarbeten blev Lunds domkyrkas krypta färdigbyggd. Den 30 juni 1123 invigdes högaltaret av Lunds förste ärkebiskop Asser. Då stod altaret mer i mitten av kryptans kor där det nu finns en stor sarkofag. År 2023 är det alltså 900 år sedan kryptans högaltare invigdes.

Lunds domkyrkas krypta	Högaltaret i Lunds domkyrkas krypta.

På 1130-talet genomfördes ett enormt byggnadsarbete då det byggdes en omkring 3 700 meter lång, 10 till 12 meter bred, och 2,5 meter hög stadsvall runt Lund. I Lunds stadspark finns en 500 meter lång bevarad rest av den medeltida stadsvallen. Bygget krävde att mellan 60 och 70 tusen kubikmeter jord flyttades för hand. Vallen gjorde att Lund fick en tydlig stadsgräns som omgav ett omkring 84 hektar stort stadsområde. Detta område utgjorde det som var hela Lund under 700 år, ända fram till i slutet av 1800-talet. I besöksguiden om den medeltida stadsvallen runt Lund kan man läsa mer om den och följa vägen där vallen gick som en guidad promenad.

Inrikespolitiska oroligheter och tronstrider som bröt ut i början av 1130-talet, och bl.a. ledde till slaget vid Fotevik den 4 juni 1134, gjorde att bygget av Lunds domkyrka stannade av. Först 1137, efter att Eskil blivit ny ärkebiskop och Erik Lam blivit ny kung, kallades stenmästaren Regnerus till Lund för att återuppta bygget. Till slut stod Lunds domkyrka färdig, och dess högaltare invigdes den 1 september 1145, drygt 60 år efter att bygget påbörjades. Det var en kyrka som har beskrivits som en metropolitankyrka som i prakt och elegans saknade nordiska motstycken. Det var dock en domkyrka som såg väldigt annorlunda ut både utvändigt och invändigt jämfört med idag.

Drottens roll som tillfällig ärkebiskopskyrka upphörde när Lunds domkyrka kunde börja tas i bruk, och blev då istället klosterkyrka för premonstratensorden. Det var den till någon gång före år 1200 då något hände som gjorde att premonstratensklostret hastigt stängdes ner. Någon gång omkring 1150 fick Lund ännu ett kloster då Sankta Maria och Sankt Peters kloster byggdes som ett kloster för benediktinernunnor. Dess klosterkyrka finns kvar än idag som Klosterkyrkan.

Lerbäckshög. I mitten av 1140-talet bröt nya tronstrider ut som så småningom ledde till en långvarig konflikt mellan den skånska allmogen och kung Valdemar den Store och ärkebiskop Absalon, som båda två kom från den mäktiga jylländska adelsätten Hvide. Det ledde till det som kallas för skånska upproret 1180. Absalon kallade då de skånska stormännen till landsting, som vid den tiden hade flyttat in till Lund. Det blev ett stökigt landsting där Absalon och Tord Gälkare, kungens viktigaste representant i staden, möttes av visslingar och burop när de talade. Ganska snart började det också riktas kritik mot bristande ordning och utbrett fylleri på skånska landstingets möten i Lund. Det rapporterades t.o.m. att några suttit och snarkat under ett landstingsmöte. Det gjorde att skånska landstinget flyttade ut ur Lund igen, och under resten av medeltiden höll det till vid Lerbäckshög.

1202 utsågs Anders Sunesen till ny ärkebiskop. Han kom liksom Absalon från den jylländska adelsätten Hvide och var en av de mest lärda männen i Danmark. På juldagen 1202 krönte han Valdemar Sejr till ny kung över Danmark i Lunds domkyrka. 1153 bildades ett norskt ärkestift och 1164 även ett svenskt ärkestift. Även om ärkebiskopen i Lund var primas för de nordiska ärkestiften under hela medeltiden, så innebar de andra nordiska ärkestiften att det danska ärkestiftet blev mindre och att inkomsterna minskade. Kung Valdemar Sejr och ärkebiskop Anders Sunesen såg korståg som en möjlighet till ny expansion och ekonomisk utveckling, även om det primära syftet var att sprida den kristna läran. Enligt legenden om den danska flaggan Dannebrog så föll den från himlen den 15 juni 1219 som ett svar på Anders Sunesens bön om hjälp från Gud när de var på korståg vid Lindanäs, som numera är Estlands huvudstad Tallin. Därför står Dannebrog vid Anders Sunesens sarkofag i Lunds domkyrka den 15 juni varje år.

1221, under sitt näst sista år som ärkebiskop, skänkte Anders Sunesen en tomt på norra sidan av Kiliansgatan till dominikanorden så att de kunde bygga Dominikanerkonventet Sankta Maria Magdalena där, mera känt som Svartbrödraklostret. På så sätt fick Lund sin första tiggarorden med klosterbröder som levde de enligt ett fromhetsideal som innebar att följa Kristus genom försakelse och viga sitt liv åt fattigdom.

Långhuset i Lunds domkyrka före 1830-talets renoveringsarbeten. 1234 inträffade en katastrof. Lunds domkyrka drabbades av en våldsam brand som på kort tid övertände hela kyrkan och alla släckningsförsök var förgäves. I stort sett hela kyrkan ödelades. Taket fattade eld, takstolarna föll samman och innertaket störtade in. Väggarna missfärgades av den starka värmen och av bly från innertaket som rann längs med väggarna. Efter branden fanns bara kyrkans yttermurar kvar som ett tomt skal utan innehåll. Förmodligen förlorades många ovärderliga inventarier i branden. Återuppbyggnaden tog flera decennier och det krävdes återkommande renoveringsarbeten under flera århundraden framöver för att reparera de skador som branden orsakade. Det gjorde också att domkyrkan kom att se annorlunda ut jämfört med den ursprungliga kyrkan.

1238 introducerade ärkebiskop Uffe Thrugotsen franciskanerna här i Lund. De byggde franciskanerkonventet Sankta Katarina, mera känt som Gråbrödraklostret , vid Klostergatan. Med franciskanerna fick Lund sin andra tiggarorden med klosterbröder som levde de enligt ett fromhetsideal som innebar att följa Kristus genom försakelse och viga sitt liv åt fattigdom.

Med Gråbrödraklostret hade Lund 22 kyrkor och 4 kloster som sedan fanns kvar i nästan 300 år fram till reformationen. Läs mer om alla Lunds kyrkor och kloster i besöksguiden om den medeltida kyrkostaden Lund.

Jacob Erlandsens grav när den hittades 1972. 1252 valdes Jacob Erlandsen till ny ärkebiskop för Lund. Med honom, som den första av tre ärkebiskopar, inleddes en 75 år lång konflikt med kungamakten som har kommit att kallas för den danska kyrkokampen. Jacob Erlandsen mördades den 18 februari 1274 på Rügen när han var på väg hem från Rom. Mordet utfördes möjligen med en pil från ett armborst och kanske på order av kungen. Jacob Erlandsens kvarlevor skeletterades, vilket innebar att mjukdelarna koktes bort från kroppen så att bara benen återstod, och begravdes sedan under koret i klosterkyrkan till Gråbrödraklostret . Hans grav hittades i Klostergatan 1972, och numera finns hans kvarlevor i den södra väggen i det södra transeptet i Lunds domkyrka .

Troligen var det någon gång omkring år 1300 som det medeltida Lund hade som flest invånare. Det hade förstås med Lunds roll som kyrkligt centrum att göra, och med omkring 6 000 till 7 000 invånare var Lund den då största staden i Skandinavien.

Den 24 oktober 1375 dog kung Valdemar Atterdag. Efter det donerade hans dotter Margareta det som återstod av kungsgården i Lund till domkapitlet. Kungsgården bestod då av större delen av kvarteret på den västra sidan av nuvarande Kyrkogatan. Sedan dess finns det inte längre någon kungsgård i Lund. Troligen var det också efter detta som ärkebiskopsborgen Lundagård och domkyrkoområdet började befästas genom att det byggdes krenelerade murar som omgav området. Krenelering innebär att den övre delen av muren var byggd med upphöjda partier, så kallade tinnar, och mellanrum som användes för försvar. Besöksguiden om det medeltida domkyrkoområdet berättar om hur det kan ha sett ut i ärkebiskopsborgen Lundagård och i domkyrkoområdet under medeltiden.

Här fanns byggnaden där Margareta 1387 utsågs till regerande drottning för Danmark. När kung Valdemar Atterdag dog blev Margaretas femårige son Oluf Håkonsen ny kung, med Margareta som förmyndare, men han dog redan 1387 då han var 16 år gammal. Margareta kom till Lund med hans hjärta och inälvor, som begravdes framför högaltaret i Lunds domkyrka. En vecka senare kallade Margareta till överläggningar i Lund, troligen i ärkebiskopsborgen Lundagård, för att diskutera hur den uppkomna situationen skulle hanteras. Eftersom hon inte hade fler barn så fanns det ingen given tronföljare. Det slutade med att hon själv utsågs till "fuldmægtig frue og husbonde og Danmarks riges formynder" eller vad vi idag skulle kalla för regerande drottning av Danmark. Snart blev hon även regerande drottning för Norge och Sverige. 1397 blev Margareta regerande drottning för Kalmarunionen tillsammans med sin 15-årige systerdotterson Bugislav, då han kröntes till unionskungen Erik av Pommern.

När unionskungen Erik av Pommern vigdes med prinsessan Filippa av England 1406 så var det här i Lund som det hände. Själva vigseln skedde i Lunds domkyrka den 26 oktober, men bröllopet ramades in av festligheter under flera dagar och är än idag en av de största och mest pampiga fester som någonsin har ägt rum i Lund. Filippa var bara 12 år då hon vigdes med den 24-årige Erik, och hon kom till Lund med ett stort följe som bestod av 204 personer. En annan intressant sak är att hon var släkt med den mytomspunne kung Rickard Lejonhjärtas bror prins John av England, som sjätte generation i rakt nedstigande led. Det är den prins John som brukar skildras i filmer om Ivanhoe och Robin Hood, som Rickard Lejonhjärtas elake bror som tog makten medan Rickard Lejonhjärta var på korståg i det heliga landet.

Lektorns sigill. 1438 blev franciskanerkonventet Sankta Katarina här i Lund, mera känt som Gråbrödraklostret , det första stället i Norden med undervisning på akademisk nivå. Det var ett studium generale (högskola) där man kunde få akademisk utbildning upp till vad som kallades för baccalaureus, vilket motsvarar en filosofie kandidatexamen numera. De som föreläste kallades lektorer. Det fanns en lektor principalis, alltså en främste lektor, vilket innebär att de måste haft fler föreläsare.

I februari 1452 genomförde den svenske kungen Karl Knutsson ett fälttåg genom Skåne, där flera städer brändes och plundrades. Den 16 februari kom de till Lund och skövlade och satte en stor del av staden i brand. Bl.a. sattes Dekanhuset , som då stod på västra sidan av kyrkogatan , i brand och skadades svårt. Däremot gav de sig inte på ärkebiskopsborgen trots alla rikedomar det måste ha funnits där. Det säger något om hur befäst ärkebiskopsborgen måste ha varit, och även domkyrkan skonades. Den 17 februari övernattade den svenska hären i Dalby kloster. Dagen därpå förstörde de troligen Hällestads kyrka, som fick sina vackra kalkmålningar omkring 1460 efter att den hade återställts. På grund av den händelsen lät ärkebiskop Tuve Nielsen uppföra en inre försvarsmur i ärkebiskopsborgen 1459.

Domkapitlets biblioteksbyggnad Liberiet. Under större delen av medeltiden fanns domkapitlets bibliotek i södra sakristian i Lunds domkyrka, men mot slutet av medeltiden ökade antalet böcker snabbt med boktryckarkonsten. Under andra halvan av 1400-talet fattades därför beslut om att bygga en ny fristående biblioteksbyggnad, vilket blev Liberiet som finns kvar än idag. Första gången byggnaden nämns i en skriftlig källa var 1499 då ärkebiskop Birger Gunnersen gav tillstånd till att förvara 60 tunnor kol i bibliotekets källare.

Slutet av medeltiden var en orolig tid med många uppror och krig. De nya reformationsidéerna kom också att dela upp befolkningen mellan katoliker och lutheraner. 1523 utbröt stridigheter om tronen i Danmark mellan kung Christian II och hans farbror Fredrik, som i slutet av året valdes till ny kung. 1525 startade Søren Norby, som tidigare hade varit i tjänst för Christian II, ett uppror i Skåne för att få Christian II återinsatt på tronen. Många bönder i Skåne och Blekinge anslöt sig till Søren Norbys trupper, och några dagar före påsk intog de Lund. Fredrik svarade då med att anlita tyska legosoldater som drabbade samman med Søren Norbys trupper, som led ett stort nederlag, på det öppna fältet söder om Lund. Många av Søren Norbys män flydde in till Lund för att söka skydd där, men de höggs ihjäl på gator och torg och t.o.m. i stadens kyrkor. I samband med en arkeologisk undersökning 1929 på det som tidigare varit Svartbrödraklostrets kyrkogård hittades bl.a. lämningarna efter sex halshuggna män med 30 cm långa järnspikar genom skallarna som visat att de varit uppspikade i avskräckande syfte.

Kung Fredrik var anhängare av den evangeliska rörelsen, så när Torbern Bille 1532 utsågs till ny ärkebiskop tvingades han förbinda sig att inte hindra de evangeliska predikanterna från att sprida sitt budskap. 1533 dog Fredrik och då bröt Torbern Bille sitt löfte och började motarbeta reformisterna, vars budskap han beskrev som evangeliskt kätteri. Fredriks son Christian var också anhängare av den evangeliska rörelsen vilket det katolskt dominerade riksrådet inte accepterade. Hansastaden Lübeck, under ledning av greve Christoffer av Oldenburg, försökte istället få Christian II återinsatt som kung. Detta ledde till ett inbördeskrig mellan 1534 och 1536 som har blivit känt som Grevfejden. 1534 valdes Fredriks son Christian till ny kung och blev Christian III. I februari 1536 slöt han fred med Lübeck. I augusti samma år fängslades Torbern Bille på kungens order, och den 30 oktober 1536 proklamerades den evangelisk-lutherska kyrkan som ny statsreligion i Danmark. Därmed var reformationen i Danmark ett faktum och det räknas som medeltidens slut.

Vi har flera besöksguider för den som vill uppleva det medeltida Lund. Tre bra sätt är att uppleva det medeltida domkyrkoområdet, kyrkostaden Lund och den medeltida stadsvallen och tullarna som promenader.

Lund efter reformationen

Drotten är en av de kyrkor som revs efter reformationen men den finns bevarad som Drottens kyrkoruin. Reformationen den 30 oktober 1536 innebar att den romersk-katolska kyrkan förbjöds i Danmark. Det innebar också att Lunds roll som kyrklig metropol upphörde. Benämningen biskop ersattes med benämningen superintendent. Reformatorn Frans Vormodsen var den förste som fick det ämbetet i Lund. För Lund var reformationen en katastrof som ledde till att de fyra klostren och 20 av de 22 medeltida kyrkorna revs och kyrkans tillgångar drogs in till kronan. Under de följande hundra åren förlorade Lund omkring 75% av befolkningen. I mitten av 1600-talet hade Lund bara omkring 1 300 invånare kvar.

1537 befallde kung Christian III att alla böcker av värde från domkapitlets bibliotek som fanns i Liberiet skulle överföras till universitetsbiblioteket i Köpenhamn. De som blev kvar, bl.a. flera handskrifter från 1100-talet, finns numera hos Lunds universitetsbibliotek. De som fördes till Köpenhamn finns däremot inte kvar längre eftersom universitetsbiblioteket i Köpenhamn brann ner 1728.

Sankta Maria och Sankt Peters benediktinnunnekloster, vars kyrka finns kvar än idag som Klosterkyrkan, fick vara kvar en tid efter reformationen. År 1560 fick de sista nunnorna från Bosjökloster också flytta till klostret här i Lund. Först på 1580-talet upphörde denna den sista klosterverksamheten i Lund, och så småningom revs klosterbyggnaderna. Klosterkyrkan fick däremot vara kvar och fungera som sockenkyrka.

Fru Görvels gård. På 1570-talet byggdes de två tegelbyggnaderna, som brukar kallas för Fru Görvels gård , som ett slags stadsresidens åt Görvel Fadersdotter Sparre. Hon föddes som dotter till adelsätter på både sin fars och sin mors sida, och då hon blev föräldralös tidigt ärvde hon 600 gårdar. Hon gifte sig och blev änka efter adliga män tre gånger, och varje gång ärvde hon deras förmögenheter. När hon byggde sin gård i Lund hade hon blivit änka för tredje gången, och var då Skandinaviens rikaste kvinna.

När kyrkans tillgångar drogs in i samband med reformationen bildades Lundagårds län för att förvalta det som var ärkebiskopens residens, ärkebiskopsborgen Lundagård, under medeltiden. Från 1578 till 1584 byggdes Kungshuset för att fungera som residens åt kungens länsman, men också som residens åt kungen när han besökte Lund. Det mesta av ärkebiskopsborgen och dess byggnader fick förfalla eller revs efter hand, men muren som omgav området behölls. Kungshuset byggdes färdigt till kung Fredrik II:s besök den 20 juli 1584 då hans son hyllades på skånska landstinget vid Lerbäckshög som den blivande kung Christian IV. Kungen stannade flera dagar i Lund och det finns flera kungliga skrivelser som är daterade från det besöket.

Lave Brahes och Görvel Fadersdotter Sparres gravsten i domkyrkans krypta. Under medeltiden fick Lunds domkyrka två kapell längs den södra sidan ut mot Domkyrkoplatsen. Det ena, som byggdes 1425 på initiativ av ärkebiskop Peder Lykke, kallades för Peder Lykkes kapell. Det andra, som byggdes 1327-1330 på initiativ av ärkebiskop Karl Eriksen, kallades för Karl Eriksens kapell. När Görvel Fadersdotter Sparre dog 1604 så begravdes hon i Peder Lykkes kapell där hennes siste make, riddaren Lave Brahe, också var begravd. Sedan dess kallades kapellet även för Fru Görvels kapell. Båda kapellen revs 1812-1813, men troligen ligger kvarlevorna efter Lave Brahe och Görvel Fadersdotter Sparre fortfarande kvar där kapellet fanns. Deras stora gravsten finns däremot i domkyrkans krypta och i domkyrkans norra sidoskepp hänger porträtt av dem.

När Christian IV:s son Christian skulle hyllas som ny tronföljare vid skånska landstinget i Lund den 15 april 1610 så gjordes det inte vid Lerbäckshög där landstinget brukade ha sina möten. Istället hölls hyllningen på Stortorget där det byggdes en tribun eller scen till kungligheternas besök. Det blev den sista kungahyllningen som hölls i Lund. Dessutom dog sonen Christian innan sin far, så det var hans yngre bror som blev nästa kung med namnet Fredrik III.

Gustav Horn. Tiden efter reformationen var en orolig tid med många krig mellan Sverige och Danmark. Den 29 februari 1644 intogs Lund av den svenske fältmarskalken Gustav Horns armé med drygt 10 000 soldater. Detta var en del av det som har kommit att kallas för Horns krig som pågick mellan 1644 och 1645. Den svenska armén slog läger i Uppåkra, medan Gustav Horn och hans stab bosatte sig inne i Lund, troligen med rådhuset som stabsplats. Lund drabbades svårt av plundring och förstörelse. I mitten av april lämnade svenskarna lägret och marscherade vidare, men den 27 september återvände armén till Uppåkra och stannade där under tre veckor. Den 14 oktober utfördes en massaker mot ett bondeuppbåd i byn Hällestad, som brändes ner.

Det krig som kom att få störst betydelse för Lund och Skåne var när den svenske kungen Karl X tågade över Stora och Lilla Bält från Jylland till Sjælland i februari 1658. Det ledde fram till fredsuppgörelsen i Roskilde den 26 februari 1658, och som innebar att bl.a. Lund och Skåne blev en del av Sverige efter att ha tillhört Danmark i 694 år, ända sedan Skåne erövrades av Harald Blåtands brorson "Guldharald".

Lund som svensk stad

Biskop Peder Winstrup. Efter nästan 700 år som dansk stad blev Lund en svensk stad år 1658 och har därmed varit det i drygt 360 år nu. Den siste danske superintendenten i Lund, som biskopsämbetet började kallas efter reformationen, var Peder Winstrup som tillträdde 1638. När den svenske kungen Karl X steg i land i Helsingborg den 5 mars 1658, en vecka efter fredsuppgörelsen i Roskilde, togs han emot av Peder Winstrup som hälsade honom välkommen med en latinsk oration. Två veckor senare besökte kungen Peder Winstrup i Lund. Peder Winstrup blev nu svensk biskop. Under mötet med kungen i Lund föreslog Peder Winstrup att det skulle inrättas ett universitet i Lund som ett sätt att knyta den skånska provinsen närmare Sverige. Den högskoleverksamhet som startade i Gråbrödraklostret 1238 hade stängts ner i samband med reformationen 1536. Den 20 april 1658, en månad efter kungens besök i Lund, utnämndes Peder Winstrup till svensk adelsman. Trots att kungen gillade förslaget om att inrätta ett universitet i Lund kom det att dröja åtta år innan det förverkligades, efter kung Karl X:s död.

1660 köpte Peder Winstrup Kungshuset som sedan kom att fungera som hans bostad i Lund fram till han dog den 28 december 1679.

Efter kung Karl X:s död den 13 februari 1660 stannade planerna på ett universitet i Lund av. Det blev till slut Bernhard Oelreich, som var kyrkoherde i Åsums och Skepparslövs socknar, som lyckades övertyga änkedrottningen Hedvig Eleonora, som var förmyndare till den då omyndige kungen Karl XI, och rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie om värdet av ett universitet i Lund. Den 19 december 1666 skrev Hedvig Eleonora och förmyndarregeringen under urkunderna för stiftandet av Lunds universitet, och drygt ett år senare, den 28 januari 1668, invigdes universitetet. Invigningen hölls i Lunds domkyrka med en storslagen fest efteråt i Kungshuset med biskop Peder Winstrup som värd, och avslutades sent under natten med fyrverkeri. Läs gärna besöksguiden för den universitetshistoriska promenaden som berättar mer om Lunds universitets historia.

I september 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige. Det blev inledningen till det som har kommit att kallas för skånska kriget som varade till 1679. Den 29 juni 1676 gick en dansk invasionsstyrka i land vid Råå söder om Helsingborg, och de återtog snart i stort sett hela Skåne. Den 17 augusti förlorade de danska trupperna ett slag mot svenska trupper vid Fyllebro söder om Halmstad, och drog sig då tillbaka till Skåne. Den 10 november slog de danska trupperna läger vid Skälshög norr om Lund, och den 11 november slog de svenska trupperna läger vid Lilla Harrie på norra sidan av Kävlingeån. Efter nästan en månad eskalerade det i Slaget vid Lund den 4 december 1676. Ihållande regn under hela november följt av sträng kyla i början av december gjorde att omkring 5 000 till 6 0000 soldater dog av sjukdomar och umbäranden veckorna innan slaget, och under slaget stupade ytterligare omkring 3 000 soldater.

Dekanhuset. Den 12 maj 1679 inleddes fredsförhandlingarna efter skånska kriget i Lunds domkyrka, och i juni kom huvuddelegationerna också till Lund. Förhandlingarna gick dock trögt, så på den franske ambassadörens initiativ tecknades freden i Fontainebleau utanför Paris utan svensk medverkan. Natten mellan 26 och 27 september 1679 tecknades ett likalydande fredsfördrag i Lund. Det skedde på andra våningen i Dekanhuset som vid den tiden stod på västra sidan av Kyrkogatan . Fredsfördraget innebar inga förändringar utan Sverige fick behålla de landskap som vunnits vid tidigare fredsfördrag.

1680 beslutade kung Karl XI om reduktion som innebar att Kungshuset och alla egendomar som ägdes av adeln men som tidigare tillhört kronan drogs in till kronan igen. Lunds universitet stängdes hastigt ner när Skåne invaderades av den danska invasionsstyrkan, och efter kriget var kung Karl XI tveksam till att låta universitetet återuppta sin verksamhet. Först 1682 gav han sitt tillstånd till att återstarta universitetet, och 1688 donerade han Kungshuset till Lunds universitet vilket på så sätt blev universitetets första egna hus.

1690 beslutades det att en botanisk trädgård skulle anläggas på norra sidan av Kungshuset där ärkebiskopens apelgård, dvs. fruktträdgård, hade funnits under medeltiden och Universitetsplatsen finns numera. Arbetet med att anlägga den kom igång först 1710 då Johan Jacob Döbelius blev professor i medicin. Trädgården kom aldrig till användning i forsknings- och utbildningssyfte och dålig ekonomi och brist på engagerat ledarskap gjorde att den snart förföll.

Sent under kvällen den 6 september 1716 kom kung Karl XII inridande norrifrån till Lund och inrättade sitt högkvarter i det s.k. Karl XII-huset . Sverige var i krig med Ryssland, Danmark, Sachsen-Polen, Karl XII-huset. Preussen och Hannover. Den ryske tsaren Peter den store och den danske kungen Fredrik IV hade dragit samman trupper på Själland och faran för en dansk-rysk landstigning i Skåne var överhängande. Våren 1717 kom också större delen av den kungliga hovstaten, stallstaten och många andra kungliga verksamheter till Lund. Som mest var det 550 personer som inkvarterades, vilket innebar att 93% av de dåvarande 270 bostäderna i staden hade boende inhysta. Det kom aldrig någon rysk-dansk landstigning. Klockan fem på morgonen den 11 juni 1718, efter att ha regerat Sverige från Lund i nästan två år, lämnade Karl XII Lund igen och red till Strömstad. Bara några månader senare, den 30 november 1718, sköts han till döds vid Fredrikstens fästning i Norge.

1740 påbörjades arbetet med att skapa "Nya botaniska trädgården". Arkitekten Carl Hårleman utformade hela området både på södra och norra sidan av Kungshuset som tillhörde universitetet. På södra sidan av Kungshuset anlades parken Lundagård med gräsplaner och raka alléer med olika svenska trädslag. Det ser i stort sett likadant ut idag som då när det anlades för 280 år sedan. På norra sidan av Kungshuset, där Universitetsplatsen finns numera, anlades den botaniska trädgården som hade omkring 6 000 arter i sin växtsamling. 1744 restes en mur runt hela området som tillhörde universitetet och 1746 byttes träportarna ut mot grindar av järn. En av de grindarna finns bevarad än idag, som grind in till området vid Kulturens entré.

Under hela medeltiden begravdes de döda i Lund på kyrkogårdar inne i staden, men 1805 kom det en kunglig förordning från kung Gustav IV Adolf om att kyrkogårdarna skulle flyttas utanför städerna. Det gjorde att Norra kyrkogården anlades och togs i bruk den 27 maj 1816. Den förste som begravdes där var smeden Jacob Löfgren. Sedan dess har många Lundabor begravts där, en del berömda och kulturhistoriskt intressanta.

Locus Peccatorum. Natten till den 8 september 1829 mördade en student sin kamrat i det hus som sedan dess har kommit att kallas för Locus Peccatorum, vilket betyder syndernas hus. Större akademiska konsistoriet, som då ännu hade kvar sin domsrätt över universitetets anställda och dess studenter, dömde mördaren till döden genom halshuggning, och den 16 april 1830 genomfördes avrättningen på Lunds avrättningsplats. Som en direkt följd av den här händelsen bildades Akademiska Föreningen den 1 december 1830. Ett hus som kallades för Sylwanska gården som låg vid nuvarande Tegnérplatsen blev dess första hemvist. Läs mer om den här tragiska händelsen i besöksguiden om studentmordet 1829.

Stortorget i Lund blev salutorg redan från början efter att Lund anlagts, men i början av 1800-talet började det bli för litet. Då diskuterades det om Sankt Peters kyrkogård, nuvarande Petriplatsen , även kallad för Linnéplatsen, där kyrkan Sankt Peter fanns under medeltiden, skulle bli platsen för ett nytt salutorg. Färgerifabrikören Jöns Petter Borg var dock emot det förslaget eftersom hans far och första fru var begravda där. Han köpte en stor trädgårdstomt vid Krognoshuset och erbjöd sig att donera den till staden om det nya salutorget anlades där istället. På så sätt skapades Mårtenstorget 1842 och blev Lunds nya salutorg. Från början var det mycket mindre än vad det är nu och kallades för Oxtorget.

Östra kyrkogården. Många Lundabor tyckte att Norra kyrkogården låg för långt bort från staden och att marken bestod av vattensjuk lergjord som gjorde den otjänlig som kyrkogård. Därför skapades Östra kyrkogården som ett kyrkogårdsbolag där de som ville kunde teckna aktier som gav rätt till en eller flera gravrätter. Kyrkogården invigdes den 12 september 1847 och många av Lunds framstående borgare och akademiker finns begravda där.

1849 klädde medlemmarna vid Smålands studentnation här i Lund ut sig för att illustrera ett småländskt bondbröllopsfölje. De tågade från krogen Finkelborg på Bredgatan till Lilla Råby brunnssalong, som låg ungefär där studentbostadsområdet Ulrikedal finns nu, och det kom att räknas som den första Lundakarnevalen.

Akademiska Föreningens första egna hus, Sylwanska gården, blev snart för liten. Därför byggdes AF-borgen som invigdes den 14 maj 1851 med en tre dagar lång invigningsfest. Sylwanska gården såldes samma år och flyttades 1853 till Råbygatan 10 där den finns än idag. Läs mer om Akademiska Föreningen i besöksguiden om den universitetshistoriska promenaden.

1853-1854 beslutade riksdagen att det skulle byggas ett stambanejärnvägsnät i Sverige. Den 2 december 1856 öppnades linjen mellan Malmö och Lund för trafik som den första delen av det svenska stambanenätet. Samtidigt invigdes också sträckan mellan Göteborg och Jonsered nordöst om Göteborg som en del av den västra stambanan. Invigningen firades med en stor bal på Akademiska Föreningen. Från början fanns det bara ett provisoriskt stationshus, men 1858 kunde det nya stationshuset, som finns kvar än idag, tas i bruk.

Botaniska trädgården. I mitten av 1800-talet var den botaniska trädgården, som fanns där Universitetsplatsen finns numera, och dess byggnader förfallna. Det växande universitetet var också i behov av att kunna expandera. På initiativ av den dåvarande professorn i botanik, Jacob Georg Agardh, flyttades därför botaniska trädgården på 1860-talet till den plats där den finns nu.

På 1870-talet renoverades Domkyrkan under ledning av domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall. Den gamla västra fasaden och de gamla tornen ersattes och fick sitt nuvarande utseende. Det är en av de största förändringarna som har gjorts av domkyrkans exteriör sedan medeltiden.

Den 1 juli 1879 invigdes Lunds hospital som senare blev en del av Sankt Lars sjukhus. Målet med det nya sjukhuset var att kunna bota sinnessjuka med luft, närhet till rinnande vatten, ljusa miljöer, musik och mer human vård utan tvångsmedel. Så blev det dock inte. Ständig överbeläggning gjorde att läkarna klagade över att sjukvården inte kunde bedrivas på ett modernt sätt, och sjukhuset blev mer av förvaring än kuranstalt.

Under andra halvan av 1800-talet gjorde det växande universitetsbiblioteket i Kungshuset , som varit huvudbyggnad för Lunds universitet sedan 1688, att behovet av fler lokaler blev akut. Därför beslutades det om att bygga en ny huvudbyggnad för universitetet efter ritningar av domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall. Det nya Universitetshuset invigdes den 27 september 1882 av kung Oscar II. Från 1884 kunde universitetsbiblioteket då använda hela Kungshuset.

Målet med Lunds hospital, som senare blev en del av Sankt Lars sjukhus, var att bota sinnessjuka. De som inte gick att behandla eller som var farliga för samhället skulle istället placeras på särskilda asyler. Därför kompletterades hospitalet i april 1891 med Lunds asyl, som blev en riksanstalt för förvaring av ett stort antal "obotliga" patienter.

Den kraftiga befolkningsökningen i Lund under 1800-talet gjorde att domkyrkan snart inte räckte till längre. Efter en långdragen diskussion på 1870- och 1800-talet började den första kyrkan i Lund sedan medeltiden byggas 1887. Allhelgonakyrkan stod klar och invigdes på Allhelgonadagen den 1 november 1891.

Clemenstorget på 1890-talet. På 1890-talet anlades Clemenstorget och då flyttades kreaturshandeln dit, medan Mårtenstorget fortsatte användas för handel med bl.a. potatis och grönsaker. I sydöstra hörnet av det nuvarande Clemenstorget fanns redan en mindre öppen plats som kallades för Isaks torg. Stadens spöpåle fanns där under 1800-talet. Namnet sägs ha kommit av att en förbrytare vid namn Isak ska ha dömts till spöstraff efter stölder i Landskrona och Lund, och att han blev piskad till döds där.

I december 1896 kom August Strindberg till Lund. Han hade nyligen varit med om sin andra äktenskapskris och hade även haft en paranoid psykos. Det hade gått nästan fem år sedan han skrev något senast. August Strindberg tillfrisknade dock snabbt här i Lund i samvaro med gamla och nya vänner bland radikala studenter och docenter, och snart började han skriva igen. August Strindberg blev mer och mer förtjust i Lund. Han tyckte att Lund var en stad framför andra städer, och kallade ofta Lund för "städernas stad". När han lämnade Lund igen den 20 juni 1899 så gjorde han det med saknad.

Lunds 1900- och 2000-talshistoria

Koloniområdet Öster 1 i Lund. 1905 anlades Lunds första koloniområde som numera är det område som kallas för Öster I. Redan 1907 anlades Lunds andra koloniområde, som idag kallas för Sankt Månslyckan. Numera finns det 18 vackra koloniområden i Lund som är öppna för besök av allmänheten under sommaren.

Hela Kungshuset användes som universitetsbibliotek sedan 1884, men det dröjde inte länge innan det blev fullt. Därför byggdes ett nytt och mycket större universitetsbibliotek på Helgonabacken, som blev färdigt 1907. Det var så stort att det förväntades vara tillräckligt under lång tid, men det tog bara 20 år innan det också var för litet. Numera består Lunds universitetsbibliotek av 26 olika bibliotek med nästan 130 000 hyllmeter olika böcker, handskrifter och tryck.

Den 30 maj till 22 september 1907 hölls Lundautställningen i det område som numera är Stadsparken . Den del av stadsparken som finns på östra sidan, innanför den medeltida stadsvallen, var redan en park som anlagts av ett parkbolag och från början bara var öppen för bolagets aktieägare. Den delen köptes av staden 1904 och efter Lundautställningen anlades stadsparken som en park i hela området både på västra och östra sidan av den medeltida stadsvallen.

I slutet av 1800-talet bedrevs fortfarande handel med dagligvaror som kött och charkuterivaror på Stortorget i Lund , men det började komma krav på bättre hygien genom att flytta in handeln till en saluhall. Efter mycket diskussion under flera år kunde Lunds saluhall till slut invigas den 21 april 1909, och då flyttade kötthandeln dit. Holmgrens kött & chark är en av de charkuterister som bedrev handel på Stortorget innan saluhallen fanns, och de finns kvar i saluhallen än idag.

1918 bildades Skånes första, 37 hektar stora, nationalpark Dalby Söderskog, som idag är Sveriges minsta nationalpark. Området är dessutom kulturhistoriskt intressant eftersom det var en kunglig jaktpark på tusentalet. Därefter var det betesmark som först tillhörde Dalby kloster under 500 år och Dalby kungsgård under 1600-talet. Läs mer om det i besöksguiden om Dalby Söderskog.

Clemenstorget anlades på 1890-talet som en plats för kreaturshandel, men 1949 ägde den sista kreatursmarknaden rum där. Numera används en del av Clemenstorget för torghandel och Lunds spårvägstrafik utgår från torget.

Några av de första byggnaderna i Ideon Science Park. I början av 1980-talet anlades Ideon Science Park, Sveriges första och största forskningsby. Det som började med några få baracker, har numera vuxit till en forskningsby med omkring 400 företag och omkring 300 000 m² kontorsyta. För den som vill veta mer finns det en besöksguide om forskarstaden Lund.

I maj 2009 beslutade ett forskningsministermöte i Bryssel att bygga European Spallation Source, ESS, i Lund, en anläggning för materialforskning med hjälp av neutronstrålning. ESS byggs fortfarande och beräknas komma att kosta omkring 17 miljarder. När anläggningen är färdig beräknas det komma omkring 5 000 forskare varje år som ska genomföra delar av sin forskning där.

Den 21 juni 2016 kl. 13:08:55, på den ljusaste tidpunkten på årets ljusaste dag, invigdes MAX IV. MAX står för Microtron Accelerator for X-rays där x-ray betyder röntgen som används för materialforskning. Max IV har ersatt mindre föregångare, den första MAX I invigdes 1987 och byggdes av några forskare vid Lunds universitet. Den hade en lagringsring med en omkrets på 32 meter. Den större lagringsringen hos MAX IV har en omkrets på 528 meter. Hela anläggningen kostade omkring 6 miljarder med alla tekniska installationer inräknade. Varje år förväntas omkring 1 000 forskare från hela världen komma till MAX IV för att genomföra materialforskning där.

Den 13 december 2020 invigdes Lunds 5,5 km långa spårväg genom forskarstaden Lund. Spårvägen börjar vid Clemenstorget och slutar vid den stora forskningsanläggningen European Spallation Source, ESS.