Lunds botaniska trädgårds historia

Besöksupplevelse Botaniska trädgården
Sevärdhet
ca. 2-3 timmar
Området där Universitetshuset och Universitetsplatsen i Lund finns numera var under 150 år botanisk trädgård, innan botaniska trädgården i Lund flyttades till dess nuvarande plats på 1860-talet. Här berättar vi om Lunds botaniska trädgårds över 300 år långa historia som ett komplement till besöksguiden om botaniska trädgården i Lund.

Gamla botaniska trädgårdens och Lundagårds historia

Det område i centrala Lund som numera är parken Lundagård blev kungsgårdens område när Lund anlades i slutet av 960-talet. Under medeltiden blev Lundagård ärkebiskopens residens och området där Universitetshuset och Universitetsplatsen nu finns tillhörde residenset och var ärkebiskopens apelgård eller fruktträdgård.

Kungshuset donerades till universitetet 1688. 1680 beslutade kung Karl XI om reduktion som innebar att alla egendomar, som ägdes av adeln men som tidigare tillhört kronan, drogs in till kronan igen. Kungshuset drogs in till danska kronan efter reformationen 1536 och förlänades sedan ett antal länsmän. Biskop Peder Winstrup köpte Kungshuset 1660 och ägde det fram till sin död 1679. Eftersom Peder Winstrup adlades 1658 av Karl X, en månad att Lund och Skåne blivit en del av Sverige, så drogs även Kungshuset in till den svenska kronan. 1688 donerade kung Karl XI Kungshuset och områdena som numera är Lundagård och Universitetsplatsen till Lunds universitet. Kungshuset blev därmed universitetets första egna hus.

1690 beslutades det att en botanisk trädgård skulle anläggas på norra sidan om Kungshuset där Universitetsplatsen finns numera. Ansvaret för den botaniska trädgården låg under medicinska fakulteten och arbetet med att anlägga den kom igång först 1710 då Johan Jacob Döbelius blev professor i medicin. Trädgården kom dock aldrig till användning i forsknings- och utbildningssyfte, och dålig ekonomi och brist på engagerat ledarskap gjorde att den snart förföll.

Arkitekten Carl Hårlemans utformning av universitetets område på 1740-talet. 1740 togs det initiativ till att skapa ”Nya botaniska trädgården” på samma plats som den ursprungliga botaniska trädgården. Arkitekten Carl Hårleman utformade hela universitetets område runt Kungshuset.

På södra sidan av Kungshuset anlades den park som kallas för Lundagård, med gräsplaner och raka alléer med olika svenska trädslag. Lundagård sträckte sig dock inte ända fram till domkyrkans norra sida. Längs med hela norra sidan av domkyrkan fanns det en kyrkogård som fortfarande användes för begravningar vid den här tiden och ända fram till 1816 då Norra kyrkogården togs i bruk. Lundagård ser i stort sett likadan ut än idag 280 år senare.

På norra sidan av Kungshuset, där Universitetsplatsen finns numera, anlades den botaniska trädgården med orangeri, damm och olika kvarter för blommor. Totalt fanns det omkring 6 000 arter i den botaniska trädgårdens växtsamling.

1744 restes det en 2,7 meter hög och 0,9 meter bred mur runt hela akademiens område. Muren försågs med tre öppningar som fick sandstensportaler och träportar. Mellan Lundagård och den botaniska trädgården restes ett staket av trä. 1746 byttes träportarna till muren ut mot grindar av järn som målades med grön oljefärg och överst på grinden placerades det en kungakrona belagd med äkta guld. En av grindarna finns kvar än idag som grind till Kulturens entré, fast med en kopia av kungakronan utan äkta guld. Även en del av muren finns kvar vid nordöstra hörnet av Universitetshuset.

Muren blev en symbolisk gräns mellan det akademiska och det borgerliga Lund utanför akademiens område. Syftet med muren var dock främst att skydda akademiens område från alla de kor och grisar som fortfarande strövade runt fritt på Lunds gator i mitten på 1700-talet.

Carl von Linné skrevs in som student vid Lunds universitet 1727, vid 21 års ålder, men redan efter ett år flyttade han till Uppsala universitet istället. Under sin skånska resa 1749 besökte han akademiens område i Lund och skrev ”Academien i Lund hade så ansenligen blifwit bättrad de et och tjugu åren, sedan jag här studerade, at jag näppeligen wille känna henne igen”.

En karta från 1875 som visar området för Lundagård och botaniska trädgården. Det visade sig vara svårt att hålla akademiens område i det skick som det var tänkt. Gången mellan östra och västra grinden till Lundagård, området söder om Kungshuset, blev allmän väg och många glömde att stänga grindarna vilket gjorde att lösspringande svin tog sig in på området. På 1770-talet klagades det över att gräsmattorna användes som plats för att spela boll så att de slets ner.

1815 föreslogs det att murarna runt akademiens område skulle rivas för att motverka fukt innanför murarna, och 1817 revs den södra muren. Den västra muren revs först 1837 när den var väldigt förfallen, men det orsakade våldsamma demonstrationer från studenterna. 1842 revs även den östra muren utan några protester.

I mitten av 1800-talet var botaniska trädgårdens byggnader förfallna och det växande universitetet var i behov av att kunna expandera. Det började bli dags att anlägga en ny och större botanisk trädgård på en ny plats.

Den nuvarande botaniska trädgårdens historia

Jacob Georg Agardh. På initiativ av den dåvarande professorn i botanik Jacob Georg Agardh flyttades botaniska trädgården i Lund på 1860-talet till den plats där den finns nu. Området kallades för Tornalyckan och tillhörde Lunds hospital sedan åtminstone början av 1700-talet. Serafimerordensgillet som förvaltade landets hospital och deras jordar sedan 1787, upplät området åt universitetet 1815. Riksdagen beviljade 1859 medel för en ny botanisk trädgård, och mellan 1862 och 1867 anlades den botaniska trädgården i området.

Engelska parker med fritt slingrande gångar var idealet för trädgårdsanläggningar vid den tiden. Det var dock svårt att förena med en botanisk trädgård som hade en systematisk utgångspunkt så resultatet för botaniska trädgården blev en kompromiss.

Tre dammar grävdes och fylldes med vatten från en befintlig vattensamling norr om trädgården. Dammarna finns kvar än idag. Dammen som finns på norra sidan om orangeriet och växthusen kallas för Agardhsdammen efter Jacob Georg Agardh. Runt den dammen anlades en hög jordvall som också finns kvar än idag. Jacob Georg Agardh lyckades på kort tid skapa en stor och gedigen samling av växter och redan 1868 fanns där 5 900 olika arter.

En karta från 1875 över den nya nuvarande botaniska trädgården. En tredjedel av den södra delen av nuvarande botaniska trädgården var inte en del av den från början. Där var det istället en park som tillhörde det aktiebolag som anlade Östra kyrkogården 1847. Kyrkogården blev alltmer fullbelagd, så 1875 ville bolaget utvidga kyrkogården med parken, men det sa stadsfullmäktige nej till. Efter en lång process övergick ägandet av kyrkogården och parken till Lunds stad 1884, och 1888 uppläts området för parken till botaniska institutionen som utvidgade botaniska trädgården. Det botaniska laboratoriet byggdes 1889–1891, men parken fick behålla sitt utseende fram till i början av 1900-talet.

Där det nu finns en stor gräsyta på östra sidan om botaniska laboratoriet fanns det tidigare en liten damm. Omkring 1922 gjordes dammen större men fylldes igen 1959.

Längs med Östra Vallgatan fanns det också ett område som inte var en del av botaniska trädgården från början. Norra delen av området som kallades för Krummalyckan styckades 1825 upp i sex eller sju tomter där drängar och arbetskarlar byggde små enkla korsvirkeshus. I de husen bodde det på 1880-talet ett tiotal prostituerade kvinnor som inte fick bo och röra sig fritt inne i staden. Efter en lång process revs husen 1911, och strax därefter byggdes huset för det botaniska museet på platsen.

I södra delen av området längs med Östra Vallgatan fanns det tidigare tre dammar som var en rest av den vallgrav utanför stadsvallen som omgav Lund under medeltiden. När tomten köptes av staden 1856 hade dammarna redan fyllts igen. Ett par år senare byggdes det ett epidemisjukhus för kolerapatienter där. När landstinget tog över epidemisjukvården 1927 revs sjukhuset och området blev en del av botaniska trädgården.

1972 skiljdes botaniska trädgården från botaniska institutionen som numera är biologiska institutionen vid Lunds universitet. Botaniska trädgården tillhör sedan dess universitetets publika verksamheter. Uppdraget är fortfarande att vara ett stöd för forskning och undervisning, och fokus ligger i hög grad på att förmedla kunskaper om botanik och miljö till allmänheten.