Klosterkyrkan i Lund

Besöksupplevelse Sevärdhet
ca. 1 timme
Fri entré
09:00-15:00
tis - fre Se också
• Kyrkostaden Lund
Sankt Peters klosterkyrka , eller bara Klosterkyrkan som den brukar kallas, är förutom Lunds domkyrka den enda av Lunds kyrkor från medeltiden som finns kvar än idag. Det är en vacker sevärdhet med intressant historia som vi berättar mer om i den här besöksguiden. De flesta av de omkring 700 000 som besöker Lunds domkyrka varje år missar troligen Klosterkyrkan eftersom de kanske inte ens vet om att den finns. Då går de miste om en kulturhistoriskt fantastiskt intressant sevärdhet. Många anser att Klosterkyrkan är en av Lunds vackraste kyrkor.

Se Klosterkyrkans webbplats för information om ev. ändringar av öppettiderna.

Klosterkyrkan byggdes i mitten av 1100-talet i romansk stil som klosterkyrka för Sankta Maria och Sankt Peters fyrlängade benediktinernunnekloster. I början av 1300-talet byggdes klosterkyrkan om med tegel i enskeppig gotisk stil, och den är det enda som återstår av Sankta Maria och Sankt Peters kloster numera. Den har också restaurerats många gånger, så idag är det bara murarna som återstår av den ursprungliga klosterkyrkan från 1300-talet. Det finns dock flera spår kvar från tiden då kyrkan var klosterkyrka och här berättar vi om vad man ska titta efter för att se dem.

Sankta Maria och Sankt Peters kloster i Lund

Klosterkyrkan var under medeltiden klosterkyrka för ett nunnekloster inom Benediktinerorden. Klostrets officiella latinska namn var Monasterium sanctae Mariac et sancti Petri Lundis vilket betyder Sankta Maria och Sankt Peters kloster i Lund. Lundaborna kallade det oftast för Nunnekloster under medeltiden. Senare började det kallas för Sankt Peters kloster vilket också är församlingens namn numera.

Klostret grundades i mitten av 1100-talet på initiativ av Lunds ärkebiskop Eskil. I samband med klostrets grundläggning byggdes en klosterkyrka av sandsten i romansk stil med kor och absid. Den nuvarande klosterkyrkan av tegel sägs vila till hälften på den ursprungliga klosterkyrkans murar. Innanför entrén sitter det en sten med ornament i portalen som är daterad till mitten av 1100-talet och som sannolikt har suttit i den ursprungliga klosterkyrkan.

I entrén finns en sten med ornament och den kommer troligen från den första romanska kyrkan från 1100-talet.

Nunnorna i Sankta Maria och Sankt Peters kloster

Det fanns tolv nunnor i klostret samt leksystrar och lekbröder som skötte de vardagliga sysslorna. Föreståndaren kallas för abbedissa i kloster för nunnor och nunnan som är hennes närmaste medhjälpare kallas för priorinna, eller priorissa som det hette under medeltiden. Det fanns dock inte någon abbedissa i Sankta Maria och Sankt Peters kloster eftersom det var underställt Allhelgonaklostret och dess abbot. Därför var det istället priorinnan som ansvarade för den andliga ledningen av klostret. Allhelgonaklostret finns inte kvar längre. Bara några få rester återstår av dess ruin och ett minnesmärke på platsen där det fanns.

Man vet att den första priorinnan hette Christina och några av de tidigaste nunnorna i klostret hette Trugundis, Gunloch, Topa, Gunnildis, Ida, Thora, Gudne, Wifridis, Reinburgis, Brigida och Alwigis. Nunnorna var ogifta kvinnor oftast av adlig börd. En av leksystrarna hette Anna och några av lekbröderna hette Goszuinus, Helgi, Galt och Bertoldus.

Klostret hade också en manlig prior, som är abbotens närmaste medhjälpare i kloster för munkar, och han var präst och utsågs av ärkebiskopen. Han ansvarade för klostrets yttre världsliga angelägenheter som att sköta klostrets jordegendomar på landsbygden, ledde mässan i klosterkyrkan och tog emot nunnornas bikt. I anslutning till den norra klosterbyggnaden låg priorgården med stall, fähus, trösklada och andra byggnader och ett bostadshus av tegel.

Den gotiska klosterkyrkan från 1300-talet

I början av 1300-talet ansågs den ursprungliga klosterkyrkan vara för liten och revs därför och ersattes med en ny klosterkyrka som byggdes med tegel i gotisk stil. Samtidigt byggdes det tre klosterlängor på norra sidan om kyrkan med en korsgång som löpte längs med byggnaderna runt den inre öppna klostergården. De ersatte andra romanska klosterbyggnader som funnits där tidigare. Området på södra sidan om klosterkyrkan användes som kyrkogård och 55 gravar har undersökts där.

Omkring 100 meter nordväst om Klosterkyrkan hittades en medeltida tegelugn i samband med en arkeologisk undersökning 1999. Den anlades troligen i början av 1300-talet när Klosterkyrkan byggdes om och användes för att tillverka tegel för den nya Klosterkyrkan och de nya klosterlängorna. Tegelugnen var också byggd av tegel och den hade tre eldningsrännor där det tegel som skulle brännas staplades. Stapelytorna hade olika bredd för de olika typer av tegel som skulle brännas. Tegelugnen reparerades flera gånger och den sista bränningen gjordes under andra halvan av 1500-talet, så den användes i mer än 200 år. Numera finns inga spår kvar av tegelugnen.

Klosterkyrkan låg precis innanför den medeltida stadsvallen och när kyrkan skulle byggas om i början av 1300-talet så låg stadsvallen för nära platsen för den västra klosterlängan. Det kunde påverka byggnadens stabilitet, så vallgraven förbi Klosterkyrkan fylldes igen och en ny grävdes ett stycke längre åt väster för att minska risken för skador. Man kan läsa mer om stadsvallen i vår besöksguide om stadsvallen och tullarna.

Den nya nuvarande klosterkyrkan fick en planlösning som invändigt påminner om Gråbrödraklostrets kyrka som byggdes vid Klostergatan på 1270-talet. Gråbrödraklostret och dess klosterkyrka finns inte kvar längre. Den nuvarande klosterkyrkan är ungefär lika lång men något bredare än den ursprungliga klosterkyrkan. Korsgången runt den inre klostergården fick två våningar med ingångar till klosterkyrkan från båda våningarna i söder mot Klosterkyrkan. Två sektioner av korsgången med dess korsvalv finns kvar än idag i den nedre delen av tornet. Den ena av de sektionerna används som ett Mariakapell numera. I de två sektionerna kan man fortfarande se de korsvalv som fanns i taket i korsgången som omgav hela klostergården.

Två bevarade sektioner av korsgången som omgav klostergården tidigare.	Klosterkyrkans Mariakapell med korsvalv i en av de två bevarade sektionerna av korsgången.

Klosterkyrkan blev även sockenkyrka för de Lundabor som kom från de västra delarna av Lund och trakten väster om Lund, och den omnämns 1424 som sockenkyrka för Nunne socken. Kyrkans södra portal är ursprunglig och var sockenmedlemmarnas ingång på samma sätt som den är allmänhetens ingång än idag. Så länge kyrkan även var klosterkyrka var den uppdelad med skilda platser för nunnorna och sockenmedlemmarnas under gudstjänsterna. Där orgeln finns nu fanns en läktare där nunnorna hade sin plats under gudstjänsterna medan sockenmedlemmarnas hade sina platser nere på golvet. Läktaren sträckte sig dock mycket längre ut än vad orgelläktaren gör numera.

Där orgeln finns nu fanns tidigare en läktare där klostrets nunnor hade sina platser under gudstjänsten.	Klostrets priorinna hade sin plats på den här läktaren högt uppe på den norra väggen.

Läktaren som nunnorna satt på vilade på sex spetsbågade tegelvalv som bars upp av tre kolonner i kyrkans mittaxel. Läktaren revs 1810 men man ser fortfarande spår av tegelvalven i murarna. Fram tills kyrkan restaurerades 1971 så fanns det också märken i golvet där fundamenten för de tre kolonnerna stod. De korsvalv man ser i taket till den nuvarande klosterkyrkan ger en god bild av hur de valv som läktaren vilade på kan ha sett ut.

Nunnorna kom till sin läktare genom en dörr mellan den andra våningen i klostrets västra länga och klosterkyrkan. Dörren är igenmurad sedan länge men det finns spår kvar av den som man kan se på utsidan av väggen på tornets västra sida.

Spår i väggen på utsidan av tornet efter dörren där nunnorna kom till sin läktare inne i Klosterkyrkan. Högt uppe på norra väggen inne i kyrkan finns det en balkong som var priorinnans plats under gudstjänsterna. Ingången till den balkongen fanns på korsgångens andra våning längs med utsidan av klosterkyrkan norra vägg.

Klostret var rikt under medeltiden med omfattande egendomar i både städer och på landsbygden. Skriftliga källor berättar om det arrende, eller landgille som det kallades, som klostret fick från egendomarna. Förutom pengar så fick de naturaprodukter för sitt hushåll som bl.a. öl, spannmål, smör, sill, salt, kabeljo vilket var torkad och saltad torsk, kolmule som var Nordsjötorsk, ål, fläsk, ärter, bönor, lök, och fårost.

Klosterkyrkan efter Reformationen

Den siste katolske prästen i Sankt Peters kloster som hette Petrus Olavi Hallandus blev också den första evangeliske prästen. Han var kyrkoherde från 1515 till sin död den 24 oktober 1546. Den 30 oktober 1536 beslutade den danske kungen Christian III att de danska kyrkorna skulle börja följa den Lutherska läran. Därmed blev reformationen ett faktum och de danska klostren tvingades stänga och deras egendomar drogs in till kronan.

Nunnorna i Sankta Maria och Sankt Peters kloster fick dock tillstånd att bo kvar och leva i klostergemenskap under återstoden av sin livstid. Sannolikt har en viktig orsak varit att många nunnor tillhörde de främsta adliga familjerna i Danmark. Aage Jepsen Sparre som tidigare varit ärkebiskop i Lund fick klostret som förläning 1537, på villkor att han tog hand om nunnorna och försörjde dem. Han var dess föreståndare fram till sin död 1541 och sedan tog riksämbetsmannen Eske Bille över det ansvaret.

Den tidigare ärkebiskopen Aage Jepsen Sparres systerdotter Christine Clausdotter Rosenkrantz var klostrets sista priorinna och hon bodde kvar i klostret till 1550-talet. Nunnorna från Bosjökloster flyttade också till Sankta Maria och Sankt Peters kloster år 1560. Klostret stängdes därför inte förrän på 1580-talet. 1606 beskrevs klosterbyggnaderna som svårt förfallna och kung Christian IV befallde då att klosterlängorna skulle rivas medan priorgården norr om klostret skulle rustas upp. Taktegel m.m. fördes till Öveds kloster som hade härjats av eldsvåda. Priorgården blev sedan säteri under 1600-talet.

Klosterkyrkan bevarades som sockenkyrka för innevånarna i stadens närområde, dvs. Sankt Peters socken och Värpinge by, som annars hade blivit utan kyrka om den hade rivits. Klosterlängorna är däremot helt borta sedan någon gång på 1660-talet. Inga av de ursprungliga inventarierna finns kvar i klosterkyrkan längre. Altarskåpet som är tredelat tillverkades i Köln på 1400-talet och donerades till kyrkan 1931. Predikstolen är från 1600-talet men den gamla predikstolen användes för att klä dess insida.

Altaret med altarskåpet som tillverkats i Köln 1931.	Predikstolen från 1600-talet.

Kyrkans tidigare ljuskrona förstördes av soldater i kriget 1644. De båda nuvarande ljuskronorna är gjorda av mässing och den ena donerades till kyrkan 1669 och den andra som är lite större donerades 1670. Klosterkyrkans storklocka göts i slutet av 1200-talet. Den mindre klockan som var från slutet av 1300-talet har däremot ersatts eftersom den sprack 1906.

Klosterkyrkogården

Klosterkyrkogården, kyrkogården utanför Klosterkyrkan, är också en intressant sevärdhet eftersom det finns flera berömda personer som ligger begravda där. Det som numera är kyrkogård på norra sidan av klosterkyrkan var dock den invändiga klostergården som omgavs av en korsgång under medeltiden.

Några intressanta gravar på klosterkyrkogården. En av de intressanta personer som är begravd på klosterkyrkogården är Sveriges förre ärkebiskop Olof Sundby (1). Han var den 19 juni 1976 vigselförrättare när Sveriges kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath gifte sig.

En av de kanske mest fascinerande gravarna på klosterkyrkogården är den där den mytomspunna cirkusprinsessan Elvira Madigans styvfar John Adalbert Madigan ligger begravd (2). Han föddes i Nordamerika den 12 augusti 1850. I samma grav vilar också Elvira Madigans mor, mormor och lillasyster.

Högupplöst karta över klosterkyrkogården

Sveriges förre ärkebiskop Olof Sundbys grav.	Cirkusprinsessan Elvira Madigans styvfar John Adalbert Madigans grav.