Lunds stifts biskopslängd

Se också
• Kyrkostaden Lund
• Lunds historia Lund var under vikingatiden och medeltiden framför allt en kyrkostad och alla Lunds biskopar och ärkebiskopar har satt många avtryck i Lunds historia. På den här sidan hittar man hela biskopslängden för Lunds stift samt några biskopar som verkade i Lund innan Lunds stift bildades, någon gång på 1050-talet, senast 1059. Det finns kommentarer för flera av de nämnda biskoparna om intressanta avtryck som de har satt i historien, inte minst under den röriga period som föregick reformationen av den danska kyrkan den 30 oktober 1536.

Biskopar i Lund före inrättandet av Lunds stift

Det finns några biskopar som verkade i Lund innan Lunds stift bildades senast 1059. Man vet bara på ett ungefär under vilken period de verkade i Lund, så de angivna årtalen måste ses som ungefärliga och inte som exakta tidsangivelser.

1000-1020 : Gotebald
Kung Svend Tveskæg utsåg Gotebald från England till missionsbiskop i Skåne omkring år 1000. Gotebald hade troligen Svend Tveskægs träkyrka från omkring år 990 som utgångspunkt för sina missionsresor.

1020-1030 : Bernhard
Kung Knut den Store utsåg Bernhard från England till ny biskop i Lund någon gång på 1020-talet. Under Bernhards ledning påbörjades bygget av Drotten, men bygget stannade av när Bernhard dog omkring år 1030.

1042-     : Henrik
I början av 1040-talet utsågs Henrik från England till ny biskop i Lund. Under hans ledning återupptogs och slutfördes bygget av Drotten.

Biskopar med Drotten som biskopskyrka

Lunds stift bildades någon gång under 1050-talet, senast 1059, mer än 20 år innan Lunds domkyrka ens börjat byggas. Skåne delades då in i två biskopsstift, ett med ett biskopssäte i Lund och ett i Dalby.

    -1066 : Henrik
Henrik från England blev Lunds stifts förste biskop, sannolikt med Drotten som biskopskyrka som på så sätt blev Lunds första domkyrka.

1066-1072 : Egino
Egino som var prästvigd i Hamburg-Bremen blev biskop för Dalby stift samtidigt som Henrik blev biskop i Lund. När Henrik dog omkring 1066 slogs biskopsstiften samman till ett stift och Egino blev dess biskop.

1072-1089 : Rikvald
Kung Knut den Helige påbörjade bygget av Lunds domkyrka 1081 under Rikvalds tid som biskop. I slutet av 1070-talet kallade Rikvald benediktinbröder från klostret Sankt Pantaleon i Köln till Lund för att bli Allhelgonaklostrets första klosterbröder.

1089-     : Asser Svendsen

Ärkebiskopar med Drotten som ärkebiskopskyrka

Drottens kyrkoruin är numera ett obemannat källarmuseum med ruinen efter det som var Lunds första domkyrka och Skandinaviens första ärkebiskopskyrka.

Våren 1103 blev Lund ärkebiskopssäte för en kyrkoprovins med 17 biskopsstift som omfattade hela det kristna Skandinavien med Danmark, Sverige, Norge, Island, Grönland, Färöarna, Shetlandsöarna och Isle of Man. Lunds domkyrka var vid den tiden inte färdigbyggd.

    -1137 : Asser Svendsen
1103 fick Asser Svendsen det pallium, ett ylleband med svarta kors, som upphöjde honom till Skandinaviens första ärkebiskop fortfarande med Drotten som ärkebiskopskyrka. Först den 30 juni 1123 invigde Asser Svendsen kryptans högaltare i Lunds domkyrka, den första delen av domkyrkan som blev färdig.

1137-     : Eskil
Inrikespolitiska oroligheter och tronstrider som bröt ut i början av 1130-talet gjorde att bygget av Lunds domkyrka stannade av och återupptogs först 1137 efter att Eskil blivit ny ärkebiskop och Erik Lam blivit ny kung i Danmark.

Ärkebiskopar med Lunds domkyrka som ärkebiskopskyrka

Den 1 september 1145 invigdes Lunds domkyrka genom att högaltaret uppe i högkoret invigdes.

    -1177 : Eskil
Den 1 september 1145 invigde Eskil högaltaret i koret i Lunds domkyrka. 1164 skapades ett ärkebiskopssäte i Sverige och Eskil vigde som påvens legat Stefan av Alvastra som den förste ärkebiskopen i Uppsala.

1178-1201 : Absalon
1180 möttes Absalon av visslingar och burop när han talade under skånska landstingets möte på Stortorget i Lund i samband med det skånska upproret.

1202-1223 : Anders Sunesen
Enligt en legend föll Danmarks flagga Dannebrog från himlen under ett korståg den 15 juni 1219 då Anders Sunesen sträckte armarna mot himlen och bad om hjälp från Gud. Anders Sunesen gav 1221 dominikanerna tillåtelse att stifta ett kloster vid Kilianstagatan i Lund, vilket blev Skandinaviens första dominikanerkonvent.

1223-1228 : Peder Saxesen

1228-1252 : Uffe Thrugotsen
1234 ödelades i stort sett hela Lunds domkyrka i en våldsam brand. 1238 introducerade Uffe Thrugotsen franciskanerna i Lund som stiftade sitt franciskanerkonvent vid Klostergatan. 1438 blev konventet det första lärosätet i Skandinavien där man kunde få undervisning på akademisk nivå.

1253-1274 : Jakob Erlandsen
Jakob Erlandsen var den förste av tre ärkebiskopar som var i ständig konflikt med kungamakten under hela sin ämbetstid, i det som kommit att kallas för den danska kyrkokampen. Hans kvarlevor begravdes i franciskanernas klosterkyrka efter sin död, men finns numera i Lunds domkyrka.

1276-1280 : Thrugot Thorstensen

1280-1289 : Johannes Dros

1289-1303 : Jens Grand
Jens Grand var den andra av tre ärkebiskopar som var i konflikt med kungamakten i det som kommit att kallas för den danska kyrkokampen.

1303-1310 : Isarnus Morlane
I en förlikning mellan kung Erik Menved och påven Bonifatius VIII den 4 april 1303 gjordes Jens Grand till ärkebiskop i Riga medan Isarnus Morlane från Frankrike, som var ärkebiskop Riga, istället blev ärkebiskop i Lund.

1310-1325 : Esger Juul
Esger Juul var den tredje ärkebiskopen som var i konflikt med kungamakten i det som kommit att kallas för den danska kyrkokampen.

1325-1334 : Karl Eriksen
Karl Eriksen kallades, åtminstone sedan 1500-talet, ibland för Rufus, vilket är latin som betyder den röde och sägs ha syftat på Karl Eriksen röda hår.

1334-1355 : Peder Jensen Galen

1355-1361 : Jacob Kyrning Thott

1361-1379 : Niels Jensen Bild

1379-1390 : Magnus Nielsen

1390-1391 : Peder Jensen

1392-1410 : Jakob Gertsen Ulfstand
1397 krönte Jakob Gertsen Ulfstand, tillsammans med den svenske ärkebiskopen Henrik Karlsson, drottning Margaretas systerdotterson Bugislav till unionskungen Erik av Pommern för Kalmarunionen. 1406 var Jakob Gertsen Ulfstand vigselförrättare för bröllopet mellan Erik av Pommern och prinsessan Filippa av England i Lunds domkyrka.

1410-1418 : Peder Mickelsen Kruse

1418-1436 : Peder Lykke Bille
Under sin tid som ärkedjäkne vid domkapitlet i Roskilde, innan han blev ärkebiskop i Lund, var Peder Lykke den som ledde de långdragna förhandlingarna om äktenskap mellan unionskungen Erik av Pommern och prinsessan Filippa av England.

1436-1443 : Hans Laxmand

1443-1472 : Tuve Nielsen Juul
Den 16 februari 1452 skövlade den svenske kungen Karl Knutsson Lund i samband med ett fälttåg genom Skåne och satte en stor del av Lund i brand. Det gjorde att Tuve Nielsen Juul 1459 lät uppföra en inre försvarsmur runt ärkebiskopens bostadshus i ärkebiskopsborgen Lundagård. Under hans tid byggdes Liberiet som en ny fristående biblioteksbyggnad för domkapitlets bibliotek.

1472-1497 : Jens Brostrup

1497-1519 : Birger Gunnersen
Första gången domkapitlets biblioteksbyggnad Liberiet nämns i en skriftlig källa var 1499 då Birger Gunnersen gav tillstånd till förvaring av 60 tunnor kol i källaren. Birger Gunnersen lät bygga en stor sarkofag för sin egen begravning i mitten av kryptan i Lunds domkyrka. Kryptans högaltare som stått där fram tills flyttades in i kryptans absid.

Reformationen

När Birger Gunnersen dog 1519 inleddes en maktkamp om ärkebiskopssätet som varade ända fram till den danska reformationen den 30 oktober 1536. Under den perioden var det ofta oklart vem som var rättmätig ärkebiskop i Lund.

1519–1520 : Aage Jepsen Sparre
Domkapitlet valde Aage Jepsen Sparre till ny ärkebiskop den 16 december 1519, bara sex dagar efter Birger Gunnersens död. Kung Christian II ignorerade domkapitlets val och föreslog istället sin egen sekreterare Jørgen Skodborg som ny ärkebiskop och hade för avsikt att använda honom i maktkampen mot kyrkan.

1520-1521 : Jørgen Skodborg
Kung Christian II motarbetade aktivt Aage Jepsen Sparre så den 5 januari 1520 lämnade Aage Jepsen Sparre ärkebiskopsämbetet varefter domkapitlet valde Christian II:s sekreterare Jørgen Skodborg som ny ärkebiskop. Påven Leo X stadfäste dock aldrig valet av Jørgen Skodborg eftersom påven hade utsett kardinalen Paolo Emilio dei Cesi till ny ärkebiskop i Lund. Kardinalen var dock helt ointresserad av ämbetet och hade bara för avsikt att sälja det vidare till högstbjudande med 6 000 gulden som utgångsbud, vilket var en enorm penningsumma på den tiden. Kung Christian II godtog kardinalens begäran och gick in som ekonomisk garant, men eftersom han inte godtog kardinalens övriga anspråk så bekräftade påven inte domkapitlets val. Jørgen Skodborg verkade därför som vald men inte vigd ärkebiskop för Lund. När Jørgen Skodborg valde att i första hand vara lojal med domkapitlet före Christian II fick han fly från Lund.

1521-1522 : Didrik Slagheck
Efter att Jørgen Skodborg flytt från Lund utsåg kung Christian II istället Didrik Slagheck till ny ärkebiskop trots att han formellt sett inte valts av domkapitlet. Han bekräftades dock som ärkebiskop av påve Leo X, och det berodde troligen på att Christian II donerade 7 800 dukater till påven. Tidigare hade Didrik Slagheck, som oftast har beskrivits som en skrupellös äventyrare, varit Christian II:s förtrolige rådgivare och anses ha varit hjärnan bakom Stockholm blodbad. Efter bara två månader som ärkebiskop rannsakades han i Köpenhamn för att han hade behandlat kyrkans män på ett hårt sätt. Det slutade med att han brändes på bål den 24 januari 1522, ett dödsstraff som användes för kättare.

1522-1523 : Johan Weze
Efter att Didrik Slagheck avrättats tvingade kung Christian II domkapitlet att utse sin sekreterare Johan Weze till ny ärkebiskop, men valet av honom bekräftades inte av påven Hadrianus VI eftersom kardinalen Paolo Emilio dei Cesi inte hade gett upp sina anspråk på ersättning efter att påven Leo X valde honom som ärkebiskop 1520. Christian II tvingades gå i landsflykt 1523 och Johan Weze sändes då till Rom för att föra sin egen och kungens talan, och han kämpade under flera år för att få Christian II återinsatt som kung.

1523-1525 : Aage Jepsen Sparre
Efter att Johan Weze lämnat landet valde domkapitlet att utse Aage Jepsen Sparre till ärkebiskop igen, men när domkapitlets kanik kom till Rom för att få valet av honom bekräftat så uppstod det förvirring då Jørgen Skodborg och Johan Weze också dök upp och gjorde anspråk på ämbetet. Samtidigt krävde kardinalen Paolo Emilio dei Cesi fortfarande ersättning för att påven Leo X valt honom som ärkebiskop 1520.

1525-1526 : Jørgen Skodborg
1525 startade Søren Norby, som tidigare hade varit i tjänst för Christian II, ett uppror i Skåne för att få Christian II återinsatt på tronen. Aage Jepsen Sparre ställde sig på upprorsmakarnas sida och då valde kung Fredrik I att istället stödja valet av Jørgen Skodborg som ny ärkebiskop. Jørgen Skodborg utnämndes sedan till ny ärkebiskop för Lund av påven Clemens VII.

1526-1532 : Aage Jepsen Sparre
Jørgen Skodborg blev dock aldrig installerad som ny ärkebiskop i Lund för under tiden han var på väg hem från Rom hade kung Fredrik I övertygats av den evangeliska rörelsen. Kungen gjorde istället en överenskommelse med Aage Jepsen Sparre som tills vidare fick behålla ärkebiskopsämbetet i Lund. På så sätt erkände Aage Jepsen Sparre också indirekt att kungen istället för påven var den danska kyrkans överhuvud. I juli 1532, då Aage Jepsen Sparre var 70 år gammal, hade han tröttnat på den ständiga röra som maktkampen mellan kyrkan och evangelisterna bidrog till, och valde att lämna ämbetet som ärkebiskop.

1532-1536 : Torbern Bille
Kung Fredrik I tvingade Torbern Bille som nyvald ärkebiskop att inte motarbeta de evangeliska predikanterna, men när Fredrik I dog 1533 kände sig Torbern Bille inte längre bunden av löftet till kungen. Torbern Bille genomförde flera åtgärder för att försvåra för reformationens anhängare vars verksamhet han beskrev som evangeliskt kätteri. Fredriks son Christian valdes 1534 som ny kung och blev Christian III. I augusti 1536 fängslade kungen Torbern Bille. Den 30 oktober 1536 proklamerades den evangelisk-lutherska kyrkan som statsreligion i Danmark. Därmed var reformationen i Danmark ett faktum och det brukar också räknas som medeltidens slut. Torbern Bille frigavs efter ett år, efter att ha avsagt sig all ärkebiskoplig makt och underkastat sig kungen. Därefter var han föreståndare för Bosjökloster fram till sin död den 27 december 1553.

Superintendenter efter reformationen

Efter reformationen den 30 oktober 1536 ändrades rollen som ärkebiskop och kallades för superintendent och fungerade som stiftets chef även om biskopstiteln snart började användas igen. Ärkebiskopens jordegendomar drogs in till kronan, som samtidigt började ta ut en tredjedel av den tiondeavgift som bönderna tidigare betalat till ärkebiskopen.

1537-1551 : Frans Vormordsen
Före reformationen verkade Frans Vormordsen som evangelisk predikant i Malmö där han öppet agiterade mot påvedömet och klosterväsendet. Efter reformationen medverkade han i utformandet av den nya kyrkoordningen som kom 1537.

1551-1560 : Niels Palladius

1560-1577 : Tyge Asmundsen

1578-1589 : Niels Hvid

1589-1611 : Mogens Madsen
Innan Mogens Madsen blev superintendent i Lund var han bland annat rektor för Domskolan i Lund från 1561 och lektor i teologi vid Lunds domkapitel från 1563. Han har blivit känd för sina beskrivningar av de skånska städerna Lund, Malmö, Helsingborg och Landskrona.

1611-1619 : Poul Aastrup
Poul Aastrup och flera medlemmar av hans familj avled 1619 i ett utbrott av pesten.

1620-1637 : Mads Jensen Medelfar
Mads Jensen Medelfar invigde 1628 Trefaldighetsskyrkan i renässansstaden Kristianstad som kung Christian IV lät anlägga 1614. Till invigningen höll Mads Jensen Medelfar en predikan som i tryckt utgåva sägs varit omkring 300 sidor lång i ett format som motsvarar våra dagars A4-format.

1638-     : Peder Winstrup
Peder Winstrup var superintendent i Lund när Lund och Skåne blev en del av Sverige vid fredsuppgörelsen i Roskilde den 26 februari 1658.

Biskopar med Lunds stift som svenskt biskopsstift

Efter nästan 700 år som dansk stad blev Lund en svensk stad som en del av fredsuppgörelsen i Roskilde den 26 februari 1658. Ämbetet som superintendent i Lund blev därmed istället ett ämbete som svensk biskop för Lunds stift.

    -1679 : Peder Winstrup
När den svenske kungen Karl X steg i land i Helsingborg den 5 mars 1658, en vecka efter fredsuppgörelsen i Roskilde, togs han emot av Peder Winstrup som hälsade honom välkommen med en latinsk oration och lovade att vara trogen den svenske kungen. Två veckor senare besökte kungen Peder Winstrup i Lund, som då blev den förste svenske biskopen för Lunds stift. Under mötet med kungen föreslog Peder Winstrup att det skulle inrättas ett universitet i Lund som ett sätt att knyta den skånska provinsen närmare Sverige. Peder Winstrup blev också den som tog emot Karl XI i Kungshuset efter Slaget vid Lund den 4 december 1676.

1679-1687 : Canutus Hahn

1688-1694 : Christian Papke

1694-1714 : Mathias Steuchius
Blev Sveriges ärkebiskop 1714.

1715-1734 : Jonas Linnerius

1734-1738 : Andreas Rydelius

1738-1740 : Carl Papke

1740-1747 : Henrik Benzelius
Blev Sveriges ärkebiskop 1747.

1748-1777 : Johan Engeström

1777-1794 : Olof Celsius den yngre

1794-1803 : Petrus Munck af Rosenschöld

1805-1811 : Nils Hesslén

1811-1854 : Wilhelm Faxe
Byggnaden där historiska museet finns nu byggdes ursprungligen som biskopshus och stod klart 1845, men då hade Wilhelm Faxe tappat intresset för att flytta dit. Han ansökte på grund av sin höga ålder i ett brev till domkyrkorådet om att till sin dödsdag få lov att bo kvar i den provisoriska bostad som de hade ordnat åt honom. Eftersom universitetets nya byggnad på Helgonabacken, som senare kom att kallas för Gamla biskopshuset, var för liten för de institutioner som var inrymda där, och den byggnad som ursprungligen byggdes som biskopshus men numera används för historiska museet, ansågs ha blivit för stor, bytte universitetet och domkyrkorådet de byggnaderna med varandra 1848. Georg Brunius fick 1851 i uppdrag att anpassa domkyrkorådets nya byggnad på Helgonabacken till sitt nya ändamål som biskopshus.

1854-1856 : Henrik Reuterdahl
Efter att det gjorts ytterligare förändringar av biskopshuset på Helgonabacken flyttade Henrik Reuterdahl in där 1855, men han bodde bara där i ett år eftersom han blev Sveriges ärkebiskop 1856.

1856-1865 : Johan Henrik Thomander
När Johan Henrik och Emilie Thomander flyttat in i biskopshuset på Helgonabacken så lät Johan Henrik inreda en festsal på tredje våningen. Emilie trivdes inte med livet som biskopinna med allt vad det innebar av representation och officiella plikter.

1865-1897 : Wilhelm Flensburg

1898-1925 : Gottfrid Billing

1925-1948 : Edvard Rodhe

1949-1958 : Anders Nygren

1958-1960 : Nils Bolander

1960-1970 : Martin Lindström

1970-1980 : Olle Nivenius

1980-1992 : Per-Olov Ahrén

1992-1997 : Karl Gustav Hammar
Blev Sveriges ärkebiskop 1997.

1997-2007 : Christina Odenberg
Blev Sveriges första kvinnliga biskop.

2007-2014 : Antje Jackelén
Blev Sveriges första kvinnliga ärkebiskop 2014.

2014-     : Johan Tyrberg