Skånska landstinget vid Lerbäckshög

Besöksupplevelse Skånska landstinget
Lerbäckshög
Cykelutflykt
ca. 1 timme
4 km t/r
Högupplöst karta
GPX-fil (vägvisning) (3) 6 minuter
Lund C
Monumentet
Från slutet av vikingatiden och under hela medeltiden samlades de fria männen i det danska riket till landsting i de olika landsdelarna. Under de första 200 åren hölls landstinget på Arendala tingsplats, men omkring 1180 flyttades landstingets möten in till Lund där det troligen hölls på stadens torg, det som numera är Stortorget i Lund. Snart utvecklades dock landstingets möten till festliga sammankomster där mat, dryck och umgänge allt mer överskuggade de rättsliga förhandlingarna. Landstinget flyttades därför ut ur Lund igen efter en kort tid och hölls vid Lerbäckshög norr om Lund fram till i början av 1600-talet.

Den här besöksguiden visar vägen till Lerbäckshög och berättar om några av de kända händelserna som har utspelat sig där i samband med skånska landstingets möten under medeltiden.

Gravhögen från bronsåldern som kallas för Lerbäckshög

Lerbäckshög är en gravhög från bronsåldern som finns kvar än idag. Den finns i en park som kallas för Monumentparken eftersom Monumentet till minne över Slaget vid Lund också finns där. Ett annat äldre namn på platsen är Sliparebacken. Under medeltiden fanns Lerbäckshög omkring 1,5 km norr om Lunds norra stadsport men eftersom Lunds stad har vuxit finns platsen sedan början av 1900-talet inne i Lund. Det kan kanske vara svårt att föreställa sig platsen runt Lerbäckshög som en plats för skånska landstinget när man ser den idag, men på medeltiden och ända fram til 1900-talet var det öppet landskap som gjorde att den syntes väl på avstånd.

Händelser på tingsplatsen vid Lerbäckshög

Skånska landstinget vid Lerbäckshög finns omnämnt många gånger i medeltida skriftliga källor. Här är några exempel på händelser som har utspelat sig vid Lerbäckshög.

Lund var Danmarks huvudmyntort sedan någon gång under tusentalet, och det tillverkades hundratusentals danska mynt i Lund. Under andra halvan av 1100-talet infördes en ny ordning om att mynten skulle bytas ut varje år. De nya mynten lanserades på landstinget före Sankt Mikaels dag den 29 september, och sattes sedan i omlopp från söndagen närmast före Sankt Mikaels dag. Därefter var bara den nya mynttypen giltig.

I en krönika berättas det om hur ärkebiskop Jens Grand tillfångatogs i Lundagård, och domprosten tillfångatogs i Lunds domkyrka, under dramatiska former den 9 april 1294. De fördes sedan till landstinget vid Lerbäckshög där de anklagades av kungen för högförräderi.

År 1330 hade den danske kungen Christoffer II återinsatts på tronen och hyllades vid Lerbäckshög. Greven Johan av Holstein fick Skåne som pant för att han bidragit till det, men skåningarna gjorde uppror mot det nya styret. En delegation från Skåne under ledning av ärkebiskop Karl Eriksen reste till Kalmar och förklarade att man hellre ville styras från Sverige. Efter förhandlingar löste den svenske kungen Magnus Eriksson in panten av Skåne 1332 och hyllades sedan vid Lerbäckshög.

Den 10 augusti 1387 kom Margareta Valdemarsdotter till Lund. Med sig hade hon hjärtat och inälvorna efter sin döde son Olof, som fram tills dess varit kung i Danmark. Hans hjärta och inälvor begravdes framför högaltaret i Lunds domkyrka. Sedan hölls det politiska överläggningar som ledde till att Margareta hyllades som ny tronföljare vid Lerbäckshög. Tio år senare, 1397, blev hon Kalmarunionens drottning Margareta vid unionsmötet i Kalmar. Margaretas systerdotterson Bugislav hyllades 1396 som medregent och ny kung för Danmark under namnet Erik av Pommern, sannolikt också vid Lerbäckshög i Lund.

1406 höll Margareta ett storslaget bröllop i Lund för Erik av Pommern och Filippa av England, med flera veckors festligheter. En intressant sak med Filippa är att hon var släkt i åttonde generationen i rakt nedstigande led med Rickard Lejonhjärtas bror Prins John som man bl.a. ser i berättelserna om Robin Hood och i filmatiseringen av Ivanhoe på nyårsdagen.

1513 flyttade den danske kungen Christian II skånska landstinget till Landskrona, men efter protester från bl.a. ärkebiskop Birger Gunnersen, fick han snart flytta tillbaka det till Lund.

1535 hyllades Christian III som ny kung vid Lerbäckshög. Året därpå, 1536, utfärdade han en recess (ett slags beslut) som innebar att reformationen i Danmark blev ett faktum, och det brukar räknas som medeltidens slut i Danmark. Reformationen ledde till att 22 av alla de 24 katolska kyrkorna och de 4 klostren i Lund revs. Bara Klosterkyrkan och domkyrkan finns kvar än idag.

Den gamla ärkebiskopsborgen i Lundagård drogs in till den danska kronan efter reformationen och blev Lundagårds län. Den 30 januari 1584 utgick ett kungligt brev till länsmannen i Lundagårds län, Corfits Viffert, att han skulle bygga något slags estrad vid Lerbäckshög där de kungliga kunde framträda inför folket när Christian IV skulle hyllas som ny tronföljare. Kungshuset, som höll på att byggas i Lundagård sedan 1578, färdigställdes också inför kungens vistelse i Lund. Den 20 juli genomfördes hyllningen vid Lerbäckshög.

När Christian IV:s son Christian skulle hyllas 1610 så gjordes det dock inte vid Lerbäckshög utan istället på Stortorget i Lund. En tribun eller något slags läktare byggdes på torget, och den 15 april 1610 hölls hyllningen där. Det blev den sista kungahyllningen i Lund.