Skånska landstinget på torget i Lund

Besöksupplevelse Skånska landstinget
Stortorget i Lund
Från slutet av vikingatiden och under hela medeltiden samlades de fria männen i det danska riket till landsting i de olika landsdelarna. Under de första 200 åren hölls landstinget på Arendala tingsplats, men omkring 1180 flyttades landstingets möten in till Lund där det troligen hölls på stadens torg, det som numera är Stortorget i Lund. Snart utvecklades dock landstingets möten till festliga sammankomster där mat, dryck och umgänge allt mer överskuggade de rättsliga förhandlingarna. Efter bara en kort tid flyttades landstinget därför ut ur Lund igen och hölls vid Lerbäckshög norr om Lund fram till i början av 1600-talet. Den här besöksguiden berättar om några händelser under landstingets korta tid på torget i Lund.

Torget i Lund på 1100-talet

Saxo Grammaticus, som var historiker, författare och sekreterare hos ärkebiskop Absalon, beskrev hur Lundaborna samlades framför Sankt Laurentius kyrka, vilket är domkyrkan, och höll ting där 1180. Beskrivningen tyder på att tinget hölls på den norra och lite bredare delen av torget. På den tiden var torget längre men smalare än idag. Torgets norra ände fanns ungefär där södra sidan av Domkyrkoforum finns nu, och dess östra sida gick ungefär i linje med Kungsgatans östra sida. Sedan början av 1040-talet och under hela medeltiden, stod det ett högt torgkors på domkyrkoområdet nära torgets norra ände. Sådana torgkors fanns också i flera engelska städer vid den tiden. De utgjorde en symbol som visade att kungen garanterade torgfriden.

Sedan början av 1100-talet fanns det en exklusiv träbroläggning av ek över hela torgets då 6 000 kvadratmeter stora yta. Träbroläggningen gjordes några år efter att biskopen i Lund år 1103 hade upphöjts till ärkebiskop för en kyrkoprovins som omfattade hela det kristna Skandinavien. Med träbroläggningen gjordes torget till en offentlig arena där det hölls kungliga manifestationer, kyrkliga processioner och offentlig rättskipning. Det var också platsen för den dagliga torghandeln och en plats för att reglera skulder och träffa ekonomiska uppgörelser i en neutral och offentlig miljö i närvaro av många vittnen. Träbroläggningen fanns kvar till någon gång på 1200-talet. Under en tid på 1180-talet tjänade torget alltså också som tingsplats för skånska landstinget.

Torget började ungefär här och sträckte sig upp till baksidan av det stora bruna tegelhuset längst bort i bilden.

Händelser vid Skånska landstinget på torget

I mitten av 1140-talet bröt det ut tronstrider som så småningom ledde till en långvarig konflikt mellan den skånska allmogen och kung Valdemar den Store och ärkebiskop Absalon, som båda två kom från den mäktiga jylländska adelsätten Hvide. En orsak till upproret var ett strikt utkrävande av biskopstiondet. En annan var att vänner och släktingar till den förre ärkebiskopen Eskil, som var av skånsk börd, rensades ut från viktigare poster och ersattes med själländska stormän. Det ledde till att det för skånska upproret bröt ut 1180. Absalon kallade då de skånska stormännen till landsting. Det blev ett stökigt landsting där Absalon och Tord Gälkare, kungens viktigaste representant i staden, möttes av visslingar och burop när de talade. Det finns också uppgifter som berättar att kungens män råkade illa ut vid landstinget, och att en av dem räddade sig genom att fly in i domkyrkan.

Absalon reagerade starkt och vid ett prästmöte förordade han att lägga Skåne under interdikt, vilket innebar att kyrkorna i Skåne skulle stängas och att prästerna inte fick dela ut nattvarden. De uppretade skåningarna anföll och plundrade ärkebiskopsborgen i Sövdesjön söder om Sjöbo, men Absalon lyckades fly oskadd till Själland. Skåningarnas representanter samlades beväpnade utanför domkyrkan och höll ting, och efter förhandlingar beslutades att interdiktet inte skulle fullföljas. Istället kom kung Valdemar den Store till Skåne med en Själländsk här våren 1181 och besegrade tillsammans med Absalon den skånska hären i ett blodigt slag vid Dösjebro. Hårda förhandlingar ledde sedan till förlikning där Absalons krav drogs tillbaka.

Ganska snart började det också riktas kritik mot bristande ordning och utbrett fylleri på skånska landstingets möten i Lund. Det rapporterades t.o.m. att några suttit och snarkat under ett landstingsmöte. Så här berättade Saxo Grammaticus om det:

"Tord påstod att deras vansinniga uppförande berodde på att de var fulla, det framgick också av att några av dem hade suttit och snarkat på mötet. Därför skulle man i framtiden inte hålla ting i en stad, utan ute på den öppna landsbygden så att fyllbultarna inte hade något annat val än att hålla sig nyktra."

Efter bara en kort tid flyttades landstinget därför ut ur Lund igen. Den nya platsen för landstinget blev vid Lerbäckshög. Även om det är inne i Lund numera, så var det omkring 1,5 km norr om stadsporten till Lund vid den tiden.

Stortorget på 1870-talet då man fortfarande kunde se dess gamla längre men smalare form.