Dalby galgbacke
Besöksupplevelse
Sevärdhet
ca. 1 timme
(160) 25 min.
Lund C
Dalby busstn
1,2 km
Uppe på en liten kulle i sydöstra Dalby, på ca. 1,2 km gångavstånd från Dalby busstation, finns
en sten där det står att det varit platsen för Dalby galgbacke . Det finns inga arkeologiska fynd dokumenterade som
bevisar att det verkligen är där som galgbacken fanns, och det finns heller inte någon
information om vem som rest stenen, eller när det skedde. Däremot finns det inga tvivel om att
det har funnits en galgbacke i Dalby, och troligen var det här den fanns. I arkiven hittar man
nämligen uppgifter om flera av de som har avrättats i Dalby under 1700-talet och 1800-talet.
Mord, mordbrand, tidelag och blodskam är några av de brott som nämns, med gärningpersoner som
straffats med halshuggning, stegling och i några fall genom att bli brända på bål efter
avrättningen.
I rapporten efter en arkeologisk utredning som gjordes 2013, sägs det att ett ca. 400 gånger 350 meter stort område kallas för ”Galgabacksåker” på en karta från 1788. Det är samma område där galgbacken nu finns i den norra delen. Däremot saknas tydlig information om vilken karta det handlar om. Den arkeologiska utredningen berörde ett stort område öster om galgbacken, men däremot inte själva galgbacken. Enligt rapporten hittades inte några lämningar som kan sättas i samband med en avrättningsplats, men säger samtidigt att det troligen var den backe där stenen med texten galgbacken står, som var Dalbys avrättningsplats. För att kunna ge ett säkert svar så skulle det behöva göras arkeologiska undersökningar i själva galgbacken också. Om det är rätt plats så borde man hitta lämningarna efter avrättade där. Seden var nämligen att de avrättade begravdes på avrättningsplatsen. Som en del av straffet nekades de vanligen begravning i vigd jord på någon kyrkogård.
Stigen in till galgbacken från vägen söder om den. | Galgbacken från stigen nedanför backen. |
Troligen är det här på galgbacken som människor avrättades för olika brott som de hade begått och för vilka de dömts att mista livet. I framför allt kyrkoarkiven kan man läsa om några av dem, och vilka brott de hade begått.
Gunnela Andersdotter arbetade som piga hos Jöns Jönsson, hans hustru Bodel Svensdotter och deras vuxna son Per på gården Östra Odarslöv 14. Hon hade arbetat som piga åt dem i nio år när hon den 7 mars 1726 begick ett barnamord för vilket hon avrättades här på Dalby galgbacke och därefter brändes på bål.
Christen Nilsson, som var 21,5 år gammal, arbetade som dräng hos rusthållaren Per Olofsson i Hardeberga. Han erkände både för kyrkoherden Carl Tiliander, i närvaro av sin hustru Metta Rasmusdotter, och för rätten att han begått tidelag med sin husbondes svartbruna sto våren 1738. Torna häradsrätt dömde honom därför till avrättning genom halshuggning och till att bli bränd på bål efter avrättningen. Domen fastställdes av Göta hovrätt den 25 november 1738. Enligt domen skulle även hästen avlivas och brännas. Kyrkoherdarna Carl Tiliander och Johan Hedenskog intygade att Christen Nilsson halshöggs och brändes på bål den 12 januari 1739 på avrättningsplatsen i Dalby, och att även stoet avlivats och bränts upp.
Den 11 augusti 1749 avrättades den 27-åriga Kirstina Larsdotter på avrättningsplatsen i Dalby för att ha begått blodskam, dvs. incest, med sin styvfar Per Larsson som hon bodde hos på Karup nummer 8 i Blentarps församling.
När handskmakaren Christopher Håkansson kom hem under kvällen den 3 juni 1752 råkade han i gräl med sin hustru Bengta Stensdotter och slog henne så hårt i huvudet med ett dryckeskrus att hon dog av sina skador. Bara tingsrätt dömde honom för dråp till halshuggning och begravning avsides på kyrkogården. Domen fastställdes av Göta hovrätt den 12 november 1752 och den 15 januari 1753 avrättades han vid avrättningsplatsen i Dalby.
Natten mellan den 9 och 10 september 1802 mördades ladufogden Jons Olsson och hans hustru Metta Christensdotter. Morden skedde i samråd av den 20-årige drängen Gustaf Hansson, den 19-årige drängen Knut Truedsson och den 28-årige husmannen Anders Persson. Efter morden plundrade och brände de ner gården. Alla tre avrättades i Dalby genom halshuggning den 9 februari 1803, och steglades efter avrättningen, vilket innebar att deras kroppar spikades upp till allmän beskådan i avskräckande syfte.
Det här är bara några av de människor som mist livet på galgbacken i Dalby som det berättas om i arkiven, och vars kvarlevor i de flesta fall har begravts på avrättningsplatsen.