Runstenskullen

Besöksupplevelse Sevärdhet
ca. ½ timme Runstenskullen är ett monument som anlades 1868, som en gåva från Föreningen för Skånes fornminnen och historia med anledning av Lunds universitets 200-årsjubileum. De sex runstenarna som står runt den lilla kullen ristades under vikingatiden i slutet av 900-talet och början av tusentalet. De har ingen tydlig koppling till Lunds vikingatida historia, men på en av dem står det något som har tolkats som att det kan handla om män som ingick i Knut den stores hird i England, som kallades för Tingalidet. På en annan finns det ett tecken som har tolkats till att kunna symbolisera en torshammare.

Fram till 1957 stod det en sten uppe på själva kullen också, och den stenen kallas därför för Lundagårdsstenen. Den sägs vara Nordens högsta runsten, och har desto tydligare koppling till Lunds äldsta vikingatida historia. Stenen finns numera i entrén till universitetsbiblioteket .

De sex runstenarna runt Runstenskullen beskrivs mer var och en längre ner, med information om vad det står på dem. Den första stenen som beskrivs är Vallebergastenen som man ser i mitten av bilden ovan. Därefter beskrivs de andra runstenarna motsols i den ordning som de står runt Runstenskullen.

Från början stod det fem runstenar runt Runstenskullen, förutom den höga Lundagårdsstenen som stod uppe på själva kullen. En av de andra ursprungliga runstenarna har också flyttats. Det var en runsten från Örja i närheten av Landskrona, som flyttades in på Historiska Museet här i Lund 1876, på initiativ av runologen Ludvig Wimmer. Omkring sekelskiftet ställdes Vallebergastenen dit, och 1901 ställdes Norra Nöbbelövsstenen också där. Så tills Lundagårdsstenen flyttades fanns det totalt sju runstenar på och runt Runstenskullen.

Vallebergastenen

Runstenen består av två delar som har satts ihop. Det finns runor på två av stenens sidor och på den ena av dem finns också ett kors. Runinskriften lyder:

Sven och Torgot gjorde kumler dessa efter Manne och Svenne. Gud hjälpe själen deras väl; men de ligger i London.

En intressant tolkning av de nämnda männen Manne och Svenne är att de kan ha varit hirdmän, dvs. personliga soldater eller livvakter, i kung Knut den stores hird, som kallades för Tingalidet. Tingalidet bestod av nordiska soldater som skulle försvara England, och bildades efter att Knut blivit kung över England år 1016. Manne och Svenne kan ha varit två av dem som stupade och därefter begravdes i London. Korset på stenen och formuleringen "Gud hjälpe deras själ" tyder på att de, eller de som reste stenen, varit kristna. Stenen restes troligen någon gång under första halvan av tusentalet.

De två sidorna av Vallebergastenen som är försedda med runor.

Vallebergastenen hittades i ett gärde vid Valleberga i sydöstra Skåne på 1700-talet. Den danske runologen Peder Goth Thorsen hittade den nedre delen av stenen 1845, som då användes som stolpe i ett staket. Den övre delen hittades först 1869 av arkeologen Nils Gustaf Bruzelius som satte ihop delarna varefter stenen transporterades till Lund, och omkring sekelskiftet 1900 blev den en del av Runstenshögen.

Skivarpstenen

Runstenen består av tre delar som har satts ihop. Runinskriften lyder:

Tomme reste sten denna efter ..., kamraten sin

Runstenen hittades under den gamla kyrkogårdsmuren i Skivarp väster om Ystad i mitten av 1800-talet och delades då i tre delar. Toppen av stenen användes som en del av en skorsten, medan de två nedre delarna användes som en del av en trappa. 1864 sattes stenen ihop igen av arkeologen Nils Gustaf Bruzelius, som lämnade den till Föreningen för Skånes fornminnen och historia. 1868 blev den en del av Runstenskullen.

Skivarpstenen.	Norra Nöbbelövsstenen.

Norra Nöbbelövsstenen

Runstenens översta del saknas men den runinskrift som syns på den del av stenen som nu finns vid Runstenskullen i Lund lyder:

Tove reste sten denna efter Omun, sin kamrat ...

Runstenen, som ibland även kallas för Fjeliestenen, stod i ett av hörnen till kyrkogårdsmuren i Norra Nöbbelöv norr om Lund 1739, då den undersöktes av arkeologen Nils Wessman. Senare togs den bort därifrån och användes som gränssten vid ett vägskäl mellan Nöbbelöv och Fjelie. På 1870-talet betalade en präst tre kronor för stenen, och flyttade den till Fjelie prästgård. 1901 transporterades den till Lund och sattes upp vid Runstenskullen.

Gårdstångastenen 3

Runinskriften på stenen lyder:

Asser satte stenar dessa efter Tobbe ...

Överst på stenen avslutas runinskriften med det okända tecknet ├ som en del tolkar som en symbol för en torshammare. I så fall kan det ha varit en manifestation mot kristendomen som spreds norrut under vikingatiden.

Det har hittats fler runstenar i Gårdstånga nordöst om Lund förutom den här. Ytterligare en av dem finns här vid Runstenskullen, så den här runstenen har fått beteckningen nummer 3. Den upptäcktes av arkeologen Nils Gustaf Bruzelius 1867 i kyrkogårdsmuren i Gårdstånga. Vid samma tillfälle upptäckte han den andra runstenen från Gårdstånga, som också finns här vid Runstenskullen numera, som har fått beteckningen nummer 2.

Gårdstångastenen 3.	Vallkärrastenen

Vallkärrastenen

Runinskriften på stenen lyder:

Tova reste stenar dessa efter Gammal, maken sin, och Asser, sonen hans

Runstenen avbildades första gången 1627 av den norske runologen Jonas Skonvig och då stod den nära Vallkärra norr om Lund. I början av 1800-talet besökte Nils Henrik Sjöborg platsen. Han var historiker och professor vid Lunds universitet. Då fick han höra en sägen om en bonde som hade flyttat stenen och därefter blivit utsatt för spökerier som inte upphörde förrän han satte tillbaka stenen på sin ursprungliga plats. Bonden satte ner stenen för djupt i marken så att delar av runinskriften hamnade under jord, vilket arkeologen Nils Gustaf Bruzelius observerade när han besökte platsen i mitten av 1800-talet. Stenen flyttades senare till Lund och ställdes här vid Runstenskullen när den anlades.

Gårdstångastenen 2

Runstenen är skadad men runinskrift finns på två av stenens sidor och lyder:

...usti och Gunnar reste stenar dessa efter kn... och ...björn, kamraterna sina. Dessa kämpar voro vida kända i viking

Det har hittats fler runstenar i Gårdstånga nordöst om Lund, och ytterligare en av dem finns här vid Runstenskullen. Den här runstenen har fått beteckningen nummer 2, och upptäcktes av arkeologen Nils Gustaf Bruzelius 1867 i kyrkogårdsmuren i Gårdstånga. Vid samma tillfälle upptäckte han den andra runstenen från Gårdstånga, som finns här vid Runstenskullen, och som har fått beteckningen nummer 3.

De två sidorna på Gårdstångastenen 2 som är försedda med runor.