Lund för tusen år sedan

Besöksupplevelse Promenad
ca. 2 timmar
Högupplöst karta Se också
• Uppåkra Det nuvarande Lunds historia börjar på vikingatiden år 964 eller något år senare, och det innebär att Lund är Sveriges äldsta stad. Det var den danska kungamakten anlade Lund efter att de erövrat de sydvästra delarna av Skåne och tagit kontroll över den gamla järnålders- och vikingastaden som fanns där Uppåkra finns nu. Det verkar också som att den staden kallades Lund förut, och att folket som bodde där kan ha tvingats flytta till det nuvarande Lund där de döptes för att bli kristna. Besöksguiden om Uppåkra berättar om det som var Lund tidigare. Den här besöksguiden berättar om några av de vikingatida platserna i det nuvarande Lund. Siffrorna i texten hänvisar till kartan längre ner på den här sidan.

Det vikingatida Lunds historia utspelade sig på tusentalet då Lund var en dansk stad. I Danmark räknas ofta år 1086, då kung Knut den Helige mördades i Sankt Albani kyrka i Odense, som vikingatidens definitiva slut. Man kan också se år 1103, då Lund blev ärkebiskopssäte för hela det kristna Skandinavien och kristendomen slutgiltigt etablerat sig i Danmark, som vikingatidens definitiva slut.

Tidigare trodde man att Lund anlades omkring år 990 av den danske kungen Svend Tveskæg eftersom det har hittats en träkyrka (1) som daterats till hans tid. Boken "Vägar mot Lund", som kom ut 2018, beskrev att Lund måste ha anlagts redan under kung Harald Blåtands tid eftersom ny datering av den äldsta av gravar som hittats på norra sidan av Domkyrkan visade sig vara från 979-980. Däremot fanns det inte mycket information om hur det gick till eller när det skedde. Det förändrades när boken "Vikingakungens guldskatt" publicerades sommaren 2021. Då berättades att de sydvästra delarna av Skåne, och då troligen även Uppåkra, erövrades av kung Harald Blåtands brorson Harald, som brukade kallas för Guldharald, år 964 med hjälp av vikingar från den mytomspunna vikingaborgen Jomsborg. Detta kan man läsa mer om under avsnittet "Uppåkra och Lund" i besöksguiden om Uppåkra. Därefter anlades Lund något eller några år senare.

Platsen Lund innan staden Lund fanns

Lund ligger i en stor sluttning som sträcker sig hela vägen ner mot Höjeå i söder. Det är inte mycket man vet om hur det såg ut på den plats där Lund finns numera innan staden anlades. Topografiska studier har visat att det fanns en svacka i terrängen på västra sidan av nuvarande Stortorget i Lund (4), och man vet att det måste ha funnits en större damm eller ett större vattensjukt område där. På östra sidan av Stortorget fanns en större platå i den lutande terrängen och där byggdes troligen en rund borg (5), eller trelleborg som det brukar kallas, senast någon gång omkring år 970, innan Stortorget fanns. Utanför många av de trelleborgar som har hittats på andra platser har det funnits en kyrka som varit helgad åt Sankt Clemens. Här i Lund fanns också en kyrka helgad åt Sankt Clemens (9), omkring 150 meter nordväst om platsen för trelleborgen. Kanske tog Lund över Uppåkras roll som maktcentrum genom att folket i Uppåkra tvingades flytta till den nya staden där de döptes för att bli kristna. Det skulle också kunna förklara varför Lund anlades på ett mer än 84 hektar stort stadsområde med kvarter, tomter och gator redan från början. Detta område var betydligt större än det nästan 50 hektar stora stadsområdet i Uppåkra.

Det s.k. kulthuset i Uppåkras centrum vars offerlund kanske fanns där Lund finns nu. Kanske kan frågan om vad Lund var för en plats förut besvaras av ny information som publicerades i boken "Vikingakungens guldskatt". Informationen kommer från en handskrift eller krönika som kallas för "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" som skrevs i slutet av 900-talet av prästen Avico som levde nära Harald Blåtand under många år. På ett ställe nämns "en borg byggd på platsen för de döda", och på ett annat ställe talas det om "platsen för de döda, som varit vigd till hedniska gudar i århundraden". Det nämns i ett sammanhang där det också sägs att Harald Blåtands dåvarande härskare i Skåne, hans yngre bror Toke Gormsson, år 975 började förstärka sin borg i staden Luntarumn samtidigt som han också byggde en kyrka (6). Detta är numera det äldsta omnämnandet som finns av staden Lund. Platsen som var vigd åt hedniska gudar gör onekligen att man kommer att tänka på Uppåkra, men där fanns ingen borg. Det gjorde det däremot sannolikt här där Lund finns nu. Det går förstås inte säga säkert att den här tolkningen är korrekt, men om den är det så betyder det att den plats där Lund finns nu var där som de döda från Uppåkra begravdes, eller möjligen kremerades som var vanligt förekommande under järnåldern. Det skulle i så fall kunna förklara varför de döda från Uppåkra inte har kunnat hittas och i så fall heller aldrig kommer att hittas.

Var staden Lund fått sitt namn från har förklarats med att det skulle kunna ha funnits en offerlund någonstans som gett upphov till namnet Lund, men ingen har kunnat tala om var den skulle ha funnits. Om platsen som nämns som en "plats som var vigd åt hedniska gudar" var där Lund finns nu så betyder det att den förmodade offerlunden kan ha funnits där. Det talar också för att den stora järnålders- och vikingastaden i Uppåkra inte hette Uppåkra under vikingatiden utan Lund. Första gången namnet Uppåkra nämns i en skriftlig källa är nämligen i kung Knut den Heliges gåvobrev som skrevs den 21 maj år 1085. I boken "Vikingakungens guldskatt" finns däremot ett omnämnande av Lund så tidigt som år 975.

En promenad i det vikingatida Lund

En rund borg (5), eller trelleborg som det brukar kallas, och en kyrka helgad åt Sankt Clemens (9), var troligen de första byggnadsverken i Lund, men vilken av dem som kom först är oklart. År 975 lät Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson bygga ännu en kyrka i Lund (6), och omkring år 990 lät kung Svend Tveskæg bygga den tredje kyrkan i Lund (1), men då var trelleborgen borta sedan cirka fem år. Med utgångspunkt från den stora mängden gravar på den stora kyrkogården runt Svend Tveskægs kyrka har befolkningens storlek i Lund i början av tusentalet beräknats till omkring 2 000 personer. Det bodde alltså väldigt många människor i Lund redan så tidigt.

Ett av Svend Tveskægs mynt med inskrift. Det är möjligt att det började präglas mynt i Lund redan under Harald Blåtands tid, men under Svend Tveskægs tid blev Lund Danmarks huvudmyntort för mycket lång tid framöver. Det präglades hundratusentals mynt i Lund varje år under den tiden. Platsen för det äldsta myntverket har dock inte hittats, men fanns troligen någonstans inom kungsgårdens område och möjligen var det i området strax öster om kyrkan Sankt Clemens. Det var i Lund som Svend Tveskæg omkring år 995 började prägla de första danska mynten som hade en inskrift. På dem stod det SVEN REX AD DENER, vilket betyder "Sven kung i Danmark". På den andra sidan stod det GODWINE M-AN DENER vilket betyder "Godwine myntare i Danmark", sannolikt en myntare som Svend Tveskæg hämtat till Lund från England.

Lund var formellt en del av ärkebiskopsdömet Hamburg-Bremen, och före Svend Tveskægs tid dominerade det tyska inflytandet. Under Svend Tveskægs tid gjorde de många vikingatågen att Lund fick anglosaxiskt präglad befolkning och ett stadsliv med engelska förebilder. Fram till omkring 1066 då Henrik, som än idag räknas som Lunds stifts förste biskop, dog, kom alla Lunds biskopar från England. Det skapade en konflikt med ärkebiskopssätet i Hamburg-Bremen. Konflikten varade under hela Lunds vikingatid och till långt in på medeltiden under 1100-talet. Kung Svend Estridsens kyrkopolitiska ambitioner gjorde att Lund tidigt blev en kyrkostad. Omkring år 1060 fanns det nio träkyrkor, Drotten och Sankt Clemens som var byggda med sten, samt något slags klosterverksamhet med klosterkyrka på platsen där Lunds domkyrka finns numera.

Det är bra att vara medveten om att den här beskrivna promenaden i det vikingatida Lund inte följer den kronologiska ordningen för de olika platserna. Till exempel har Svend Tveskægs kyrka (1) daterats till omkring år 990, medan Toke Gormssons kyrka (6) dateras till år 975. Kungsgårdskyrkan Sankt Clemens (9) byggdes troligen i slutet av 960-talet.

1) Kung Svend Tveskægs kyrka

I samband med en stor arkeologisk undersökning som gjordes mellan 1982-1984 innan husen som finns där idag byggdes, hittades Svend Tveskægs kyrka . Träkyrkan daterades till omkring år 990, vilket var under kung Svend Tveskægs tid, och den förmodades då vara den första kyrkan i Lund och i Skåne. Numera vet man att Lund anlades något eller några år efter år 964, och att det redan fanns två andra kyrkor i Lund när Svend Tveskæg lät bygga den här kyrkan. Harald Blåtand dog hösten 985, och efter att Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson stupat i slaget vid Fyrisvallarna 986 vid Gamla Uppsala, blev Svend Tveskæg ny kung över Danmark. Den trelleborg (5) som förmodas ha funnits här i Lund revs troligen ganska snart efter Toke Gormssons död.

En modell som visar hur Svend Tveskægs kyrka kan ha sett ut. Svend Tveskæg gav sig ut på flera vikingatåg till England, vilket gjorde att Lund fick anglosaxiskt präglad befolkning och ett stadsliv med engelska förebilder. Omkring år 1000 utsåg Svend Tveskæg Gotebald från England som biskop i Skåne, och han hade troligen den här kyrkan som utgångspunkt för sina missionsresor. Kyrkans långhus var 8,5 meter brett och antas ha varit 17 meter långt, men det var bara en mindre del av det som undersöktes arkeologiskt. Runt kyrkan fanns det en omkring 6 300 m² stor kyrkogård med omkring 3 400 gravar varav omkring 2 700 gravar har dokumenterats, så det finns troligen omkring 700 outforskade gravar kvar i området.

Sommaren år 1013 erövrade Svend Tveskæg England tillsammans med sin son Knut, som senare blev den danske kungen Knut den Store. I slutet av 1013 valde det engelska riksrådet Svend Tveskæg till ny kung över England. I början av 1014 blev Svend Tveskæg sjuk och den 3 februari dog han. Enligt källor fördes hans kvarlevor hem till Danmark där de begravdes i den kyrka han själv låtit bygga. I Danmark anses det att den kyrkan måste ha varit en föregångare till Roskilde domkyrka, men troligen var det istället kyrkan här i Lund. Någon gång efter att den byggts fick den nämligen ett kvadratiskt 6 gånger 6 meter stort kor och en gravkammare under en del av koret. Vid den tiden var det enbart kungliga personer som kunde komma ifråga för att begravas på en sådan plats. Gravkammaren var tom när den hittades, och de kvarlevor som legat i den flyttades troligen till Drotten (2), där det också fanns en gravkammare under koret.

Vår besöksguide om kung Svend Tveskægs kyrka berättar mycket mer om Svend Tveskæg och hans träkyrka här i Lund.

2) Lunds första domkyrka Drotten

Drotten undersöktes arkeologiskt 1982-1984 innan det började byggas bostäder på platsen. Medan den arkeologiska undersökningen pågick började opinionen växa för att bevara ruinen efter kyrkan. Därför finns ruinen kvar i det som idag är det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin. Kyrkans murar finns också markerade i trottoaren vid Kattesund. Kyrkans byggnadshistoria är väldigt komplex, och eftersom stora delar av ruinen bevarades, så gick man miste om information som den arkeologiska undersökningen kunde gett om man grävt ut hela ruinen. Tolkningarna om kyrkans historia är därför mer osäkra än vad de annars hade varit.

Drotten började troligen byggas på 1020-talet under ledning av biskop Bernhard som kung Knut den Store hämtade till Lund från England. Bygget verkar ha stannat av när Bernhard avled omkring år 1030. Då var kyrkan 21 meter lång med ett kort, 14 meter brett, långhus, en större gravkammare under det korta långhuset och en mindre under koret. Det verkar som om Svend Tveskægs kvarlevor flyttades och begravdes i gravkammaren under koret, och att Svend Tveskægs träkyrka (1) därefter togs ur bruk. Bernhards kvarlevor begravdes troligen i den större gravkammaren under det korta långhuset.

En modell i museet Drottens kyrkoruin som visar hur Drotten såg ut när den var färdigutbyggd omkring år 1050. I början av 1040-talet hämtades den engelske biskopen Henrik till Lund. Bygget av Drotten återupptogs under hans ledning och blev färdigutbyggd omkring år 1050. När Skåne delades in i två biskopsstift senast år 1059 med ett stift i Lund och ett i Dalby, blev Henrik biskop i Lund medan Egino blev biskop i Dalby. Henrik räknas än idag som Lunds stifts förste biskop, och Drotten måste då ses som Lunds första domkyrka.

Eftersom Lunds domkyrka, som började byggas år 1081, inte blev helt färdigbyggd och invigd förrän 1145, var det sannolikt Drotten som blev Lunds första ärkebiskopskyrka när Lund blev ärkebiskopssäte för hela det kristna Skandinavien 1103 medan Lunds domkyrka byggdes färdig. Omkring 1110 gjordes en första ombyggnad av Drotten, troligen för att anpassas till att fungera som ärkebiskopskyrka fram tills Lunds domkyrka invigdes den 1 september 1145. Omkring 1180 gjordes ytterligare en ombyggnad av Drotten, då den var klosterkyrka för premonstratensorden.

Efter reformationen av den danska kyrkan den 30 oktober 1536 befallde kung Christian III att Lunds borgare skulle riva stadens kyrkor. Stenen från de rivna kyrkorna skulle enligt kungens befallning användas till byggnationen av det kungliga slottet Malmöhus. Det som till slut blev kvar av Drotten var bara stenen i kyrkans grund och några få rester av kyrkans murar ovan mark. Det som lämnades kvar är det man kan se i det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin. Drottens historia utgör en central del av Lunds vikingatida historia, som man kan läsa mycket mer om i besöksguiden om Drotten - Lunds första domkyrka.

3) Östra Kattesundskyrkan

När Skåne delades in i två biskopsstift, ett stift i Lund och ett i Dalby senast år 1059, så ledde det till en första våg av kyrkobyggnation i Lund. Det gjorde att Lund på 1060-talet hade nio träkyrkor och två kyrkor byggda av sten, Drotten (2) och Sankt Clemens (9), samt något slags klosterverksamhet med klosterkyrka (7) där Lunds domkyrka finns nu. Vilka kyrkor det var kan man läsa om i den kyrkohistoriska översikten.

En av de nio träkyrkorna var kyrkan som brukar kallas för Östra Kattesundskyrkan . Platsen för dess väggar är markerad med vit gatsten i marken vid Kattesund. Det är inte mycket man vet om den, men den ska vara den största stavkyrkan som har hittats i Norden.

Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1961 och 1974, och har daterats till omkring år 1050 eller något senare. Den var 26 meter lång med ett 18 meter långt och 11 meter brett långhus, och ett kor som var 8 gånger 8 meter stort. Det fanns en dörröppning i norra väggen till långhuset som var en meter bred, och troligen fanns det en motsvarande dörr i den södra väggen. Det fanns två rader med stolpar invändigt som bar upp taket, samt åtta kraftiga stolpar av ek som hade en diameter på omkring 55 cm. De skulle kunna vara mittpelare i en basilika där mittskeppet var högre än sidoskeppen, men mest troligt är att de bar upp ett sammanhängande ryggåstak i en kyrka med ett treskeppigt långhus.

På västra sidan av kyrkan har det stått fem kraftiga stolpar i marken och det är möjligt att de har ingått i en klockstapel. Runt kyrkan fanns det en kyrkogård som var 45 gånger 60 meter stor med grävda rännor som gränsmarkering. På kyrkogården har det hittats 320 gravar. I det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin kan man se några stumpar som hittades av de stavar som ingick i kyrkans väggar.

4) Stortorget i Lund - Sveriges äldsta torg

Stortorget i Lund anlades någon gång i slutet av 960-talet eller början av 970-talet när Lunds stadsområde anlades med kvarter, tomter och gator. Det gör att Stortorget i Lund är Sveriges äldsta torg, en plats där man kan stanna till för att försöka föreställa sig hur det kan ha sett ut i Lund från början, för mer än tusen år sedan.

Det har länge varit känt att Lund anlades med ett stort stadsområde redan från början, och att det måste ha skett på kungligt initiativ. Det var dock först när boken "Vikingakungens guldskatt" kom ut 2021 som vi fick veta att Harald Blåtands brorson Harald, som brukade kallas för Guldharald, var den som erövrade de sydvästra delarna av Skåne år 964, med Harald Blåtands godkännande. Från år 971 var det Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson som var Harald Blåtands härskare i Skåne.

Lunds vikingatida stadsområde omkring år 970. När stadsområdet i Lund anlades fanns troligen redan trelleborgen (5) och Sankt Clemens kyrka (9). Det blivande stadsområdet delades in i kvarter, tomter och gator genom att det grävdes omkring en decimeter djupa s.k. tomtrännor. Hur stort det ursprungliga stadsområdet var är okänt. Stadsvallen runt Lund byggdes på 1130-talet runt ett område som var omkring 84 hektar stort, men det har hittats lämningar av grävda tomtrännor på flera olika platser något utanför det området också. All mark i Lund var kunglig egendom, s.k. kungagäld, till långt in på medeltiden och de som bodde i Lund fick betala ett arrende för att bruka marken, vilket kallades för midsommargäld.

Torget, som numera är Stortorget i Lund, lades ut i centrum av stadsområdet. Ett stort område norr om det, där domkyrkan, parken Lundagård och kvarteret väster om Kyrkogatan finns numera, blev kungsgårdens område. Det ursprungliga torget var längre men smalare än vad Stortorget är idag. Torget sträckte sig ner till i höjd med Västra Mårtensgatan där det övergick i det som nu är Stora Södergatan. Torgets östra sida gick ungefär i linje med nuvarande Kungsgatans södra mynning mot Stortorget.

Under 1600-talet ersattes de medeltida stadsplanerna i de flesta svenska städerna med rätvinkliga stadskvarter och raka, breda gator. Det hände inte i Lund. Därför finns en stor del av det äldsta vikingatida gatunätet kvar i Lunds gamla stadskärna än idag, även om gatorna i några fall har flyttats några meter hit eller dit i förhållande till sitt ursprungliga läge. En stor del av gatorna i Lund, innanför området som senare omgavs av den medeltida stadsvallen, är därför över tusen år gamla.

5) Trelleborgen i Lund

När man står på Kungsgatan i höjd med Lunds domkyrka så ser man tydligt hur gatans sträckning, som fortsätter med Kiliansgatan längre bort, bildar en halvcirkel. Det här uppmärksammades redan 2002 av en dansk arkeolog i samband med ett internationellt möte i Lund om vikingatiden. Han föreslog att gatornas form av en halvcirkel skulle kunna vara orsakat av att det legat en cirkelformad s.k. trelleborg i kvarteret Svartbröder på gatornas södra sida. Misstanken stärktes av att det funnits en kyrka helgad åt Sankt Clemens bara omkring 150 meter nordväst om platsen för den förmodade trelleborgen. Gemensamt för flera av de trelleborgar som har hittats är nämligen att det har funnits en kyrka helgad åt Sankt Clemens i närheten av dem.

Det sista kapitlet i boken "Vägar mot Lund", som kom ut 2018, tar upp hur geometriska metoder kan använts när stadsområdet i Lund anlades. Kvarteret Svartbröder söder om Kungsgatan och Kiliansgatan har en dock unik form som avviker från formen hos alla de andra kvarteren. Det verkar som om något var i vägen som gjorde att gatorna behövde dras runt kvarteret så att de bildar en nästan perfekt halvcirkel. Om det fanns en trelleborg där, så måste den alltså ha funnits när stadsområdet i Lund anlades. Hela Lunds stadsområde ligger i en lång sluttning ner mot Höje å i söder, men topografiska studier har visat att det fanns en platå i terrängen just där det kvarteret finns.

Läget för den trelleborg som kan ha funnits här i Lund. Eftersom det saknas direkta arkeologiska fynd av den förmodade trelleborgen så går det inte säga säkert hur den har sett ut. Det byggdes trelleborgar på många platser i Danmark under Harald Blåtands tid, även på flera platser i Skåne. De fungerade som garnisoner för vikingar i betydelsen soldater eller krigare. Om trelleborgen här i Lund såg ut som andra jämförbara trelleborgar så bör den haft en diameter på omkring 150 till 160 meter. I jämförbara trelleborgar av den storleken fanns det två huvudgator som korsades i mitten av borgen. I vardera av cirkelns kvadranter fanns det fyra stora långhus placerade så att de bildade gårdar. Husen var så stora så att vart och ett av dem lätt rymde mer än 50 vikingar. Det betyder att trelleborgen här i Lund rymde omkring ett tusen vikingar. Trelleborgarna omgavs dessutom ofta av en yttre vallgrav.

Sommaren 2021 publicerades boken "Vikingakungens guldskatt" med innehåll från handskriften eller krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" från 900-talet. Krönikan skrevs av prästen Avico som levde nära Harald Blåtand under många år. I samband med en händelse år 974, då bl.a. Lund attackerades av den norske jarlen, nämns en borg byggd på platsen för de döda i staden Luntarumn. Det är numera det äldsta omnämnandet som finns av staden Lund och säger att det fanns en borg där. Det betyder att trelleborgen alltså fanns där senast år 974. Efter den händelsen lät Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson bygga kyrkan som vi kallar för Toke Gormssons kyrka (6).

Harald Blåtands trelleborgar i Danmark försvann vid tiden för hans död hösten 985, och år 986 blev Svend Tveskæg ny kung i Danmark. Eftersom trelleborgen måste funnits när Kungsgatan och Kiliansgatan anlades så betyder det att de gatorna måste ha dragits fram tidigast år 964 men senast omkring 985-986. Det innebär att de gatorna är mer än tusen år gamla och ger en bra datering för när stadsområdet i Lund anlades. Besöksguiden om Trelleborgen i Lund berättar mer om den och de arkeologiska spår av vad som kan ha varit en del av vallgraven runt den.

6) Toke Gormssons kyrka Sankt Laurentius

I samband med grävning av kloaker 1908 och dränering 1941-1942, för att rädda domkyrkans krypta från att översvämmas, hittades flera ålderdomliga stockkistor men också några kistor som var gjorda med brädor. Gravarna på den funna kyrkogården var orienterade i öst-västlig riktning vilket visar att de begravda varit kristna. Stockkistorna var gjorda av hela ekstammar som förslutits med träpluggar i varje ände av kistan. Sådana stockkistor hade inte använts i Skandinavien sedan bronsåldern men förekom däremot i nordvästra Tyskland på 900-talet. Det indikerar att de som begravts kan ha varit familjer som kom därifrån och tagit med sig sina seder.

Platsen på norra sidan av Lunds domkyrka där det hittats gravar varav den äldsta daterats till vinterhalvåret 979-980. Någon datering av stockkistorna verkar inte ha gjorts förut, men 2012 daterades några av dem dendrokronologiskt, dvs. genom att studera virkets årsringar. Då visade det sig att den äldsta av stockkistorna tillverkades någon gång under vinterhalvåret 979-980. Tidigare var den allmänna uppfattningen att Lund anlades omkring år 990 under Svend Tveskægs tid eftersom hans kyrka (1) daterats till omkring år 990. Dateringen av stockkistorna visade däremot att Lund måste anlagts redan under Harald Blåtands tid. Fram tills boken "Vikingakungens guldskatt" publicerades sommaren 2021 var det allt man visste om den kyrkogård och den kyrka som måste ha funnits där.

I boken "Vikingakungens guldskatt" publicerades innehållet från handskriften eller krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" från 900-talet, som skrevs av prästen Avico som levde nära Harald Blåtand under många år. Där står det att den norske jarlen och hans vikingar brände och härjade på båda sidor av Öresund när de var på väg hem till Norge år 974. Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson, som var Harald Blåtands härskare över Skåne vid den tiden, lovade att bygga en kyrka om de klarade sig. Så blev det, och året därpå lät Toke bygga den här kyrkan och Avico var den som vigde platsen för kyrkan. Troligen var kyrkan helgad åt Sankt Laurentius, vilket klosterverksamheten (7) som fanns där senare också verkar ha varit, liksom domkyrkan är numera.

Själva kyrkan har inte hittats men flera av de funna gravarna var för barn och mellan gravarna fanns ett område med orörd jord utan gravar. Det kan varit där som kyrkans kor fanns med ett långhus som sträckte sig en bit väster om gravarna. Något sydöst om kyrkan, ungefär där domkyrkans krypta finns numera, har det funnits en mindre damm. Från den dammen kan det hämtats vatten för att förrätta dop vid den här kyrkan. Det är också möjligt vattnet i brunnen i domkyrkans krypta än idag får vatten från samma underjordiska bäckflöde som försåg den damm som fanns där då. I besöksguiden om Toke Gormssons kyrka berättas mycket mer om Toke Gormsson och den här kyrkan.

7) Kung Knut den Stores klosterverksamhet

Under det norra sidoskeppet i Lunds domkyrka finns det lämningar av en stor byggnad av sten, men det är inte mycket man vet om den eftersom det har varit svårt att komma åt att undersöka den. Därför har teorierna om vad det var för någon byggnad och när den byggdes varit många. Nya undersökningar tyder på att byggnaden kan ha uppförts så tidigt som omkring år 1030. Gravar som har hittats på nordöstra och södra sidan av domkyrkan har daterats till 1030-talet, långt innan domkyrkan byggdes. Dessa kan då också sättas i samband med byggnaden under domkyrkan. Det samma gäller ett högt kors som har daterats till omkring år 1042, och som stod på södra sidan av domkyrkan vid kyrkogårdens södra gräns mot torget.

I skriftliga källor finns uppgifter som tyder på att byggnaden kan ha varit något slags klosterverksamhet med klosterkyrka som då troligen inrättades på den här platsen omkring år 1030 under kung Knut den Stores tid. Klosterverksamheten som kanske kallades för "Sankt Laurentius brödraskap" eller något liknande, ombildades till domkapitlets kaniksamfund i samband med kung Knut den Heliges gåvobrev den 21 maj 1085. Besöksguiden om klosterbyggnaden under Lunds domkyrka berättar mer om byggnaden, dess kyrkogård och det höga korset som hittats där.

8) Domskolans första hemvist

I korsningen mellan Klostergatan och Kyrkogatan har det fram till 1702 funnits en byggnad som revs när Kyrkogatan drogs fram förbi domkyrkan. Den hittades i samband med en arkeologisk undersökning 1954. Byggnaden var 16 meter lång och 8 meter bred. Ursprungligen hade den en meter breda murar som var byggda med sandstenskvadrar utan sockel. Fram till 1375 var platsen en del av kungsgårdens område. Troligen finns det fortfarande lämningar av byggnaden bevarade under marken.

Byggnadstekniken tyder på att den kan vara byggd under kung Knut den Stores tid omkring 1030, vid samma tid som byggnaden för klosterverksamheten (7) och Sankt Clemens stenkyrka (9). Byggnaden har omtalats som Knut den Stores skattkammare, och blev troligen Domskolans första hemvist. Domskolan grundades i samband med att domkapitlet bildades genom kung Knut den Heliges gåvobrev den 21 maj 1085. Någon gång senare under medeltiden byggdes den om med tegel.

Byggnaden var troligen Domskolans hemvist fram till 1470 då den flyttade in i en större byggnad norr om och delvis över den nuvarande Kyrkogatan. Under senare delen av medeltiden kallades byggnaden för "Gamla skolan". Domskolan finns kvar utan uppehåll än idag och är numera Katedralskolan i Lund.

9) Kungsgårdskyrkan Sankt Clemens - Lunds första kyrka

Det har länge antagits att Svend Tveskægs kyrka (1), som hittades i samband med en arkeologisk undersökning 1982-1984 och daterades till omkring 990, var Lunds första kyrka. Det antagandet försvagades när boken "Vägar mot Lund", som publicerades 2018, berättade att den äldsta av gravarna som hittats på kyrkogården till Toke Gormssons kyrka (6) daterats till 979-980 under Harald Blåtands tid. Kyrkan som måste funnits där har dock inte hittats.

Kyrkor helgade till Sankt Clemens kyrka har i flera fall kunnat kopplas till kungsgårdar. Sankt Clemens kyrka här i Lund byggdes troligen i sydvästra hörnet av det som var kungsgårdens område som en kyrka av sten omkring 1030, på initiativ av kung Knut den Store. När den undersöktes arkeologiskt 1932 och 1935 så hittades även åtta stavar och en rund hörnstolpe som antogs ha utgjort den östra delen av norra långhusväggen till en tidigare träkyrka.

Kyrkor helgade åt Sankt Clemens har i flera fall också hittats i närheten av Harald Blåtands runda s.k. trelleborgar, och det finns flera konkreta spår som pekar på att det kan ha funnits en trelleborg (5) här i Lund. Beläggen för det stärktes ytterligare när boken "Vikingakungens guldskatt" publicerades sommaren 2021. Boken innehåller material från handskriften eller krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", som skrevs i slutet av 900-talet av prästen Avico som levde nära Harald Blåtand under många år. I den nämns en borg byggd på platsen för de döda i staden Luntarumn, dvs. Lund. Därmed var sannolikt Sankt Clemens träkyrka Lunds, och kanske även Skånes, första kyrka, och byggdes troligen någon gång i slutet av 960-talet.

Harald Blåtands brorson Harald, som brukade kallas "Guldharald", erövrade Uppåkra och de sydvästra delarna av Skåne år 964 med Harald Blåtands godkännande. Både Harald Blåtands äldre bror Knut, som var Guldharalds far, och Harald Blåtand var kristna sedan ung ålder. Guldharald var troligen den som införde kristendomen i Skåne efter erövringen av Uppåkra och de sydvästra delarna av Skåne. Kanske tvingades folket i järnålders- och vikingastaden Uppåkra att flytta till Lund där de sedan döptes vid den här kyrkan. Besöksguiden om kungsgårdskyrkan Sankt Clemens berättar mer om den arkeologiska undersökningen och hur Sankt Clemens kyrka av sten såg ut.